Samma dag gav kung Ahasveros till drottning Ester huset som tillhört Haman, judarnas fiende. Och Mordokaj fick tillträde hos kungen, för Ester hade berättat om hans släktskap med henne.
Ester talade åter till kungen. Hon föll gråtande ner för hans fötter och bad honom avvända agagiten Hamans ondska och hindra hans uttänkta plan mot judarna.
Hon sa: ”Om det behagar kungen och han vill visa mig nåd, om det är rätt inför kungen och han ser välvilligt på mig, låt då en skrivelse återkalla breven med agagiten Hamans, Hammedatas sons, plan om att döda judarna i kungens alla provinser.
Då sa kung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokaj: ”Lyssna! Hamans hus har jag skänkt åt Ester, och honom har de hängt på en påle eftersom han ville bära hand på judarna.
Skriv nu ni till judarna så som ni finner lämpligt. Skriv i kungens namn och med kungens sigill, för en skrivelse utfärdad i kungens namn och med kungens sigill kan inte återkallas.”
Då tillkallades kungens sekreterare, den tjugotredje dagen i tredje månaden, månaden sivan. En skrivelse avfattades helt enligt Mordokajs direktiv till judarna, satraperna, ståthållarna och furstarna i provinserna från Indien till Kush, 127 provinser. Till varje provins skrevs med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, även till judarna med deras skrift och på deras språk.
Han avfattade skrivelsen i kung Ahasveros namn och förseglade den med kungens sigill. Därefter sände han breven med kurirer, som red på snabba hästar från kungens egna stall.
I breven stod att kungen tillät judarna i varje stad att samlas och försvara sina liv. De fick förgöra, döda och utplåna alla fientliga väpnade styrkor i varje folk och provins, även barn och kvinnor. Och deras egendomar fick de plundra.
En kopia av skrivelsen skulle gälla som lag i varje provins och kungöras för alla folk, så att judarna skulle vara beredda att den dagen hämnas på sina fiender.
Mordokaj gick ut från kungen klädd i kunglig skrud i violett och vitt. Han bar en stor guldkrona och en mantel av vitt och purpurrött tyg. Och i staden Susa rådde jublande glädje.
I varje provins och stad dit kungens befallning och påbud kom, blev det jublande glädje bland judarna. De höll fest och firade högtid. Och många av landets folk bekände sig som judar, eftersom fruktan för judarna hade fallit över dem.