|
| 1 |
|
| Då svarade Job: |
|
| 2 |
|
| Javisst, ni är folket! Och med er dör visdomen! |
|
| 3 |
|
| Men jag har också förstånd, jag är inte sämre än er. Vem begriper inte detta? |
|
| 4 |
|
| Jag har blivit till åtlöje för mina vänner, jag som ropade till Gud och fick svar, till åtlöje, jag som är rättfärdig och oförvitlig. |
|
| 5 |
|
| Den självsäkre föraktar ofärden, den drabbar bara vacklande fötter. |
|
| 6 |
|
| Banditernas tält får vara i fred, de som förargar Gud är trygga, Gud har dem i sin hand. |
|
| 7 |
|
| Men fråga djuren, de kan undervisa dig. Himlens fåglar kan upplysa dig. |
|
| 8 |
|
| Tala till jorden, den ska undervisa dig. Havets fiskar ska informera dig. |
|
| 9 |
|
| Vem av dem har inte förstått att detta är Jahves verk? |
|
| 10 |
|
| I Guds hand är alla varelsers liv och varje människas ande. |
|
| 11 |
|
| Prövar inte örat orden så som tungan prövar maten? |
|
| 12 |
|
| Ålderdom ger visdom. Långt liv skänker förstånd. |
|
| 13 |
|
| Hos Gud är visdom och kraft, råd och förstånd. |
|
| 14 |
|
| När han river ner kan ingen bygga upp. När han låser in en man kan ingen öppna. |
|
| 15 |
|
| När han håller vattnen tillbaka torkar de ut. När han lösgör dem ödelägger de landet. |
|
| 16 |
|
| Hos Gud är styrka och klokhet. Den vilseledda och vilseledaren tillhör honom. |
|
| 17 |
|
| Han för rådsherrar barfota bort. Han gör domare till dårar. |
|
| 18 |
|
| Han lossar kungars bojor och fäster bältet om dem. |
|
| 19 |
|
| Han för präster barfota bort. Han störtar mäktiga män. |
|
| 20 |
|
| Han tystar de betroddas läppar och tar bort de äldstes omdöme. |
|
| 21 |
|
| Han öser förakt över furstar och avväpnar de starka. |
|
| 22 |
|
| Han avslöjar mörkrets hemligheter och för dödsskuggan ut i ljuset. |
|
| 23 |
|
| Han reser upp och förgör folkslag. Han skingrar och leder dem bort. |
|
| 24 |
|
| Han tar förståndet från världens ledare. Han för dem vilse i väglös ödemark. |
|
| 25 |
|
| De famlar i mörker utan ljus. Han får dem att ragla som berusade. |
|
|
|
|