|
| 1 |
|
| Människan, född av kvinna, är kortlivad och fylld av oro. |
|
| 2 |
|
| Hon spirar som blomman, och vissnar. Hon flyr som skuggan, och är borta. |
|
| 3 |
|
| Mot en sådan riktar du din blick! Du ställer mig inför din domstol. |
|
| 4 |
|
| Det finns ingen som kan rena det orena. |
|
| 5 |
|
| Människans dagar och månader är bestämda och utmätta av dig. Du har satt en gräns som hon ej kan överskrida. |
|
| 6 |
|
| Så vänd din blick ifrån henne och lämna henne i fred. Låt henne få fullgöra sin dag likt en daglönare. |
|
| 7 |
|
| För ett träd som huggs ner finns det hopp. Det kan åter växa och skjuta nya skott. |
|
| 8 |
|
| Om rötterna åldras i jorden och stubben multnar i mullen, |
|
| 9 |
|
| ska det spira vid doften av vatten och skjuta skott som ett ungt träd. |
|
| 10 |
|
| Men en man dör och blir liggande. Han drar sitt sista andetag, och var är han? |
|
| 11 |
|
| Som vattnet försvinner från sjön, som floden sinar och torkar ut, |
|
| 12 |
|
| så blir han liggande utan att resa sig. Han ska ej vakna och resa sig från sömnen förrän himlen upphör att existera. |
|
| 13 |
|
| Om du ändå ville gömma mig i dödsriket, dölja mig tills din vrede blidkats! Om du ändå ville ge mig en bestämd tid och sedan tänka på mig! |
|
| 14 |
|
| Kan en man dö och åter få liv? Under stridens alla dagar ska jag vänta tills min frigörelse kommer. |
|
| 15 |
|
| Du ska ropa och jag ska svara. Du längtar efter dina händers verk. |
|
| 16 |
|
| Nu räknar du mina steg. Du ger ej akt på min synd. |
|
| 17 |
|
| Min synd är förseglad och lagd i förvar, du täcker över min skuld. |
|
| 18 |
|
| Men som berget faller och förvittrar, som klippan rubbas från sin plats, |
|
| 19 |
|
| som vatten nöter sönder stenar, som störtregn sköljer bort myllan, så dödar du hans hopp. |
|
| 20 |
|
| Du betvingar honom för alltid och han går bort. Du sänder iväg honom med förändrat ansikte. |
|
| 21 |
|
| Om hans söner blir ärade vet han det inte, om de ringaktas är han ovetande om det. |
|
| 22 |
|
| Han känner bara smärtan i sin egen kropp. Han sörjer bara i sin egen själ. |
|
|
|
|