|
| 1 |
|
| Sedan talade Elifas från Teman: |
|
| 2 |
|
| Ska en vis man ge tom kunskap och fylla bröstet med östanvind? |
|
| 3 |
|
| Ska han försvara sin sak med värdelöst prat och munväder? |
|
| 4 |
|
| Dessutom söndrar du gudsfruktan och hindrar andakt inför Gud. |
|
| 5 |
|
| För din synd undervisar din mun så att du väljer att tala försåtligt. |
|
| 6 |
|
| Din mun dömer dig, inte jag. Dina läppar vittnar emot dig. |
|
| 7 |
|
| Var du den första människa som föddes? Blev du till innan bergen fanns? |
|
| 8 |
|
| Har du lyssnat på Guds rådslag? Är det bara du som äger visdomen? |
|
| 9 |
|
| Vet du något som vi inte vet? Förstår du något som vi inte förstår? |
|
| 10 |
|
| Både gråhårsman och åldring finns bland oss, mycket äldre än din far. |
|
| 11 |
|
| Betyder Guds tröst och hans milda ord så lite för dig? |
|
| 12 |
|
| Varför leds du bort av ditt hjärta? Varför himlar du med ögonen? |
|
| 13 |
|
| Du vänder din ande mot Gud och bara babblar. |
|
| 14 |
|
| Hur skulle en människa kunna vara ren och en av kvinna född vara rättfärdig? |
|
| 15 |
|
| Gud litar inte på sina heliga, i hans ögon är inte himlarna rena, |
|
| 16 |
|
| långt mindre då människan, som är avskyvärd och fördärvad och som dricker orättfärdighet som vatten! |
|
| 17 |
|
| Lyssna nu på vad jag säger! Jag ska berätta vad jag sett, |
|
| 18 |
|
| det som visa män framfört från sina fäder utan att dölja något, |
|
| 19 |
|
| dem som ensamma ägde landet och där ingen främling trängde in: |
|
| 20 |
|
| Den onde våndas i alla sina dagar. Åren är räknade för den hänsynslöse. |
|
| 21 |
|
| Han hör hemska röster. I fredstid kommer någon för att ödelägga. |
|
| 22 |
|
| Han tror inte på räddning från mörkret. Han är bestämd för svärdet. |
|
| 23 |
|
| Han irrar efter föda och undrar var det finns. Han vet att mörkrets dag väntar honom. |
|
| 24 |
|
| Han förfasas över ångest och nöd. Det ansätter honom som en krigsrustad kung. |
|
| 25 |
|
| För han lyfter handen mot Gud och beter sig arrogant mot den Allsmäktige. |
|
| 26 |
|
| Han stormar trotsigt emot Gud i skydd av sin välvda sköld. |
|
| 27 |
|
| Hans ansikte täcks av fett och hans kropp sväller av fetma. |
|
| 28 |
|
| Han bor i ödelagda städer, i övergivna hus bestämda för ruiner. |
|
| 29 |
|
| Han blir inte rik, hans välstånd ska inte bestå. Hans förvärv ska inte täcka marken. |
|
| 30 |
|
| Han kan ej undfly mörkret. Hettan torkar ut hans skott. Han avlägsnas när Gud andas på honom. |
|
| 31 |
|
| Han borde inte dåra sig själv genom att lita på tomhet, för då blir tomhet hans lön. |
|
| 32 |
|
| I förtid ska han få betala. Hans gren ska ej grönska mer. |
|
| 33 |
|
| Han är lik en vinstock som tappar sina omogna druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor. |
|
| 34 |
|
| För det kommer ingen frukt från de gudsfientligas hop. Och elden slukar mutkolvars hus. |
|
| 35 |
|
| De går havande med elände och föder ondska, deras moderliv bereder falskhet. |
|
|
|
|