|
| 1 |
|
| Sedan talade Sofar från Naama: |
|
| 2 |
|
| Jag måste återigen tala eftersom mina upprörda tankar gör mig så ivrig! |
|
| 3 |
|
| Jag möts av kränkande tillrättavisning, men min ande får mig att svara förståndigt. |
|
| 4 |
|
| Du vet väl att det alltid varit så, allt sedan Adam sattes på jorden, |
|
| 5 |
|
| att de ondas jubel är kortvarigt, att den gudsfientliges glädje varar ett ögonblick? |
|
| 6 |
|
| Om än hans hybris når himlen och hans huvud vidrör molnen, |
|
| 7 |
|
| så förgås han ändå för alltid som sin egen avföring. De som såg honom ska undra vart han tog vägen. |
|
| 8 |
|
| Som en dröm flyger han bort utan att någon finner honom. Som en syn om natten jagas han iväg. |
|
| 9 |
|
| Ögat som såg honom ska ej mer se honom. Hans plats får inte längre återse honom. |
|
| 10 |
|
| Hans söner måste söka de fattigas välvilja, med egna händer måste han återlämna sin rikedom. |
|
| 11 |
|
| Hans ben var fulla av ungdomskraft, men de ska ligga med honom i stoftet. |
|
| 12 |
|
| Om än ondskan smakar sött i hans mun och han gömmer den under tungan, |
|
| 13 |
|
| behåller den utan att svälja, ja, håller den kvar i munnen, |
|
| 14 |
|
| så förvandlas ändå hans föda i magen till kobragift inom honom. |
|
| 15 |
|
| Den rikedom han svalt tvingas han kräkas upp. Gud driver ut den ur hans mage. |
|
| 16 |
|
| Han suger i sig kobragift, giftormens huggtand dödar honom. |
|
| 17 |
|
| Han får inga bäckar se, inga flöden av honung och grädde. |
|
| 18 |
|
| Han måste återlämna lönen för sin möda utan att få konsumera eller glädjas åt sin vunna rikedom. |
|
| 19 |
|
| För han slog och övergav de utsatta, han beslagtog hus han ej byggt. |
|
| 20 |
|
| Han blir aldrig tillfredsställd, han låter inget han åtrår undkomma. |
|
| 21 |
|
| Inget återstår efter hans glupskhet, därför ska hans framgång ej bestå. |
|
| 22 |
|
| Mitt i sitt överflöd kommer han i nöd, lidande drabbar honom med full kraft. |
|
| 23 |
|
| Medan han fyller sin mage sänder Gud sin vredes glöd över honom. Den ska regna över hans inälvor. |
|
| 24 |
|
| Flyr han för järnvapen genomborras han av kopparbågen. |
|
| 25 |
|
| Han drar ut pilen från ryggen och den blanka udden ur levern. Då kommer dödsångest över honom. |
|
| 26 |
|
| Totalt mörker väntar hans ägodelar. En säregen eld ska förtära honom, och sluka dem som är kvar i hans tält. |
|
| 27 |
|
| Himlen röjer hans skuld, jorden reser sig mot honom. |
|
| 28 |
|
| Allt i hans hus försvinner som forsande vatten på Guds vredesdag. |
|
| 29 |
|
| Det är vad en ond person får av Gud, den lott Gud bestämt för honom. |
|
|
|
|