|
| 1 |
|
| Job fortsatte sitt anförande: |
|
| 2 |
|
| Så sant Gud lever, han som förvägrat mig rättvisa, den Allsmäktige som gjort mig bitter: |
|
| 3 |
|
| Så länge min ande är i mig och Guds livsande i min näsa, |
|
| 4 |
|
| ska mina läppar inte tala falskt eller min tunga mumla svek. |
|
| 5 |
|
| Ni ska aldrig få rätt! Jag vidhåller min oförvitlighet till min död. |
|
| 6 |
|
| Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte. Aldrig i mitt liv ska mitt samvete klandra mig! |
|
| 7 |
|
| Låt min fiende stå som kriminell, min motståndare som orättfärdig! |
|
| 8 |
|
| Vilket hopp har den gudsfientlige när livet skärs av, när Gud tar hans själ? |
|
| 9 |
|
| Ska Gud höra hans rop när nöden drabbar honom? |
|
| 10 |
|
| Gläds han i den Allsmäktige? Anropar han ständigt Gud? |
|
| 11 |
|
| Jag vill lära er om Guds makt, ej dölja vad som avser den Allsmäktige. |
|
| 12 |
|
| Ni har ju alla bevittnat det, så varför detta tomma nonsens? |
|
| 13 |
|
| Följande är vad den onde får av Gud, det arv som våldsmän får av den Allsmäktige: |
|
| 14 |
|
| Får han många söner faller de för svärd, hans efterkommande ska alltid gå hungriga. |
|
| 15 |
|
| De som överlever begravs av sjukdom och deras änkor fäller inga tårar. |
|
| 16 |
|
| Även om han hopar silver som stoft och samlar kläder på hög som lera, |
|
| 17 |
|
| så får den rättfärdige klä sig i det han samlat och den oskyldige får fördela silvret. |
|
| 18 |
|
| Huset han bygger är som malens kokong, likt den bod en väktare tillverkar. |
|
| 19 |
|
| Han lägger sig rik en sista gång, han öppnar ögonen och allt är borta. |
|
| 20 |
|
| Fasor griper honom som en flod, en tromb tar honom om natten. |
|
| 21 |
|
| Östanvinden lyfter honom och han tas bort, sveper bort honom från hans plats, |
|
| 22 |
|
| vräker sig mot honom utan att skona. Han försöker desperat undfly dess kraft. |
|
| 23 |
|
| Den applåderar hånfullt mot honom och visslar bort honom från hans plats. |
|
|
|
|