|
| 1 |
|
| Sedan började Job tala och förbanna dagen då han föddes. |
|
| 2 |
|
| Han sa: |
|
| 3 |
|
| Låt dagen då jag föddes utplånas, natten då det blev sagt: ”En pojke är född.” |
|
| 4 |
|
| Låt den dagen bli mörker! Må Gud i höjden ej fråga efter den och inget ljus skina över den. |
|
| 5 |
|
| Låt mörker och dödsskugga återkräva den. Låt molnen sänka sig över den. Låt förmörkelse skräckslå den under dagen. |
|
| 6 |
|
| Låt den natten fångas av tjockt mörker. Låt den inte räknas bland årets dagar, inte tas med i kalendern. |
|
| 7 |
|
| Ja, låt den natten bli ofruktsam, låt inget glädjerop höras i den. |
|
| 8 |
|
| Låt den förbannas av dem som besvärjer dagar, av dem som kan väcka Leviatan. |
|
| 9 |
|
| Låt dess morgonstjärnor mörkna, låt den förgäves vänta efter ljus, låt den aldrig se gryningens första blick. |
|
| 10 |
|
| För den stängde inte moderlivets dörrar. Den dolde inte eländet för mina ögon. |
|
| 11 |
|
| Varför fick jag inte dö vid födseln, så fort jag kom ur moderlivet? |
|
| 12 |
|
| Varför tog knän emot mig? Varför bröst där jag fick dia? |
|
| 13 |
|
| Nu kunde jag ha legat i ro, sovit och vilat, |
|
| 14 |
|
| med kungar och jordens rådsherrar som byggde där det nu är ruiner, |
|
| 15 |
|
| eller med furstar som ägde guld och fyllde sina hus med silver. |
|
| 16 |
|
| Eller varför blev jag inte dold likt ett dödfött foster, likt ett barn som aldrig såg ljuset? |
|
| 17 |
|
| Där rasar inte de onda mer, där får de kraftlösa vila. |
|
| 18 |
|
| Där har fångarna ro, de hör inte slavdrivarens röst. |
|
| 19 |
|
| Där är både hög och låg, där är slaven fri från sin herre. |
|
| 20 |
|
| Varför ges ljus åt de lidande och liv åt de olyckliga, |
|
| 21 |
|
| som längtar förgäves efter döden, som söker den mer än någon skatt, |
|
| 22 |
|
| som är överlyckliga och fröjdar sig när de finner sin grav, |
|
| 23 |
|
| åt en man vars väg är dold och som Gud har ingärdat? |
|
| 24 |
|
| Jag suckar vid åsynen av mitt bröd och mitt jämmer öses ut som vatten. |
|
| 25 |
|
| Det jag fruktade för har drabbat mig, det jag fasade för har hänt mig. |
|
| 26 |
|
| Jag har ingen frid, ingen ro, ingen vila, jag är bara upprörd. |
|
|
|
|