|
| 1 |
|
| Men Job, hör på mig nu, lyssna till alla mina ord! |
|
| 2 |
|
| Jag ska nu börja tala och formulera mig. |
|
| 3 |
|
| Orden är från ett uppriktigt hjärta, och jag ska tydligt uttrycka min kunskap. |
|
| 4 |
|
| Guds Ande skapade mig, den Allsmäktiges andedräkt ger mig liv. |
|
| 5 |
|
| Svara mig om du kan! Träd upp mot mig och försvara dig! |
|
| 6 |
|
| Inför Gud är vi båda lika. Jag är också formad av lera. |
|
| 7 |
|
| Låt inte din rädsla för mig överväldiga dig. Låt inte min auktoritet trycka ner dig. |
|
| 8 |
|
| Men jag hörde vad du sa, dina ord nådde mig: |
|
| 9 |
|
| ”Jag är ren och utan synd, fläckfri och utan skuld. |
|
| 10 |
|
| Men se hur Gud ogillar mig och har mig som sin fiende. |
|
| 11 |
|
| Han sätter mina fötter i stocken och bevakar alla mina vägar.” |
|
| 12 |
|
| Men jag svarar att du har fel! För Gud är större än en människa. |
|
| 13 |
|
| Hur kan du klaga på honom bara för att han inte svarar på allt? |
|
| 14 |
|
| Gud talar från och till utan att man inser det. |
|
| 15 |
|
| I en dröm, i en syn om natten, när folk fallit i djup sömn eller slumrar på sin bädd, |
|
| 16 |
|
| då öppnar han deras öron och stadfäster förmaningen till dem, |
|
| 17 |
|
| för att hindra dem från illgärning och hämma deras högmod. |
|
| 18 |
|
| Han bevarar dem från graven, deras liv från dödliga vapen. |
|
| 19 |
|
| En man tuktas med plågor på sin bädd och med ständiga bensmärtor. |
|
| 20 |
|
| Han äcklas innerligt av föda, även av läckraste mat. |
|
| 21 |
|
| Han ser mager ut, som ett benrangel. |
|
| 22 |
|
| Han närmar sig graven, hans liv nalkas liemannen. |
|
| 23 |
|
| Finns då en budbärare hos honom, en av tusen medlare, som delger honom det rätta, |
|
| 24 |
|
| då visar Gud honom nåd och säger: ”Skona honom från att gravsättas, jag har fått lösen.” |
|
| 25 |
|
| Hans kropp får spänst som ynglingens, han blir åter som i ungdomens dagar. |
|
| 26 |
|
| Han ber till Gud som tycker om honom. Han får jublande se Guds ansikte. Och Gud ger honom åter sin rättfärdighet. |
|
| 27 |
|
| Han går till människor och säger: ”Jag syndade och förvrängde det rätta, ändå fick jag inte vad jag förtjänade. |
|
| 28 |
|
| Gud friade mig från att gå i graven. Mitt liv får se ljuset.” |
|
| 29 |
|
| Allt detta gör Gud med en man, både två och tre gånger, |
|
| 30 |
|
| för att föra honom ifrån graven och låta livets ljus stråla över honom. |
|
| 31 |
|
| Hör på, Job, och lyssna på mig! Håll dig tyst och låt mig tala. |
|
| 32 |
|
| Men har du något att säga, så gör det, tala, jag ger dig gärna rätt. |
|
| 33 |
|
| Lyssna annars till mig och håll dig tyst, jag ska lära dig visdom. |
|
|
|
|