|
| 1 |
|
| Elihu fortsatte: |
|
| 2 |
|
| Vänta lite, låt mig upplysa dig, det finns mer att säga till Guds försvar. |
|
| 3 |
|
| Jag inhämtar min kunskap från fjärran och hävdar att min Skapare har rätt. |
|
| 4 |
|
| Mina ord är verkligen inte osanna. En man som vet allt är här med dig. |
|
| 5 |
|
| Lyssna! Gud är väldig och föraktar ingen. Han är väldig i visdomens kraft. |
|
| 6 |
|
| Den som är ond tar han livet av, men de utsatta ger han rättvisa. |
|
| 7 |
|
| Han ser alltid till de rättfärdiga. Han låter dem trona bland kungar, upphöjda för evigt. |
|
| 8 |
|
| Men slås de i bojor och fångas i nödens snaror, |
|
| 9 |
|
| så vill Gud visa dem vad de gjort, att de med stolthet har syndat. |
|
| 10 |
|
| Han får dem att lyssna till fostran och kallar dem att vända om från det onda. |
|
| 11 |
|
| Om de lyssnar och tjänar Gud, får de leva sina dagar i välgång och sina år i ljuvlighet. |
|
| 12 |
|
| Men om de vägrar lyssna, ska de gå bort genom vapen och dö utan kunskap. |
|
| 13 |
|
| Ett gudsfientligt hjärta lagrar ilska. Inte ens när Gud binder dem ropar de på hjälp. |
|
| 14 |
|
| De ska dö unga, deras liv tar slut bland manliga prostituerade i templen. |
|
| 15 |
|
| Gud räddar nödställda genom deras nöd, han får dem att lyssna genom deras utsatthet. |
|
| 16 |
|
| Ja, han lockar dig ut ur nödens gap till ett öppet landskap utan själanöd, och dukar ditt bord med utsökta rätter. |
|
| 17 |
|
| Men du är som besatt av de ondas dom. Dom och rättvisa håller dig fången. |
|
| 18 |
|
| Låt inte ilskan locka dig att håna. Låt inte en stor muta förleda dig. |
|
| 19 |
|
| Kan ditt rop och all din kraft hålla dig ifrån nöd? |
|
| 20 |
|
| Längta inte efter den natt då folken ska tas bort från sin plats. |
|
| 21 |
|
| Akta dig! Vänd dig inte till ondskan, som du hellre väljer framför lidande. |
|
| 22 |
|
| Lyssna! Gud är upphöjd i sin kraft. Vem är en lärare som han? |
|
| 23 |
|
| Vem kan peka ut vägen för honom? Vem kan säga att Gud handlar orättvist? |
|
| 24 |
|
| Glöm ej att upphöja hans verk, det som människor besjunger, |
|
| 25 |
|
| det som mänskligheten bevittnat, det som betraktas på avstånd. |
|
| 26 |
|
| Gud är större än vad vi kan fatta! Hans år är oräkneliga. |
|
| 27 |
|
| Gud drar upp vattendroppar, som strilar som regn från dimman. |
|
| 28 |
|
| Det strömmar från molnen och öser ner över människor. |
|
| 29 |
|
| Kan någon förstå molnens spridning? Eller dånet från hans boning? |
|
| 30 |
|
| Se hur Gud sprider sina blixtar omkring sig och döljer havets djup. |
|
| 31 |
|
| Så dömer han folken, så skänker han mat i överflöd. |
|
| 32 |
|
| Han fyller händerna med blixtar och befaller dem att attackera. |
|
| 33 |
|
| Hans dån varslar om honom, även boskapen vet vad som pågår. |
|
|
|
|