|
| 1 |
|
| Jagar du byte åt lejoninnan? Mättar du unglejonen |
|
| 2 |
|
| när de kryper ner i sina hålor eller ligger på lur i snåret? |
|
| 3 |
|
| Vem skaffar föda åt korpen när ungarna ropar till Gud och flaxar omkring utan föda? |
|
| 4 |
|
| Vet du när stengetterna föder? Ser du när hindarna kalvar? |
|
| 5 |
|
| Räknar du månaderna de går dräktiga? Vet du tiden när de föder? |
|
| 6 |
|
| Nedböjda föder de sina ungar och frias från sina värkar. |
|
| 7 |
|
| Ungarna blir starka och växer upp på slätten. De springer iväg och återvänder ej. |
|
| 8 |
|
| Vem lossade vildåsnans rep och släppte den fri? |
|
| 9 |
|
| Jag gav den stäppen till hem, i saltöknen fick den bo. |
|
| 10 |
|
| Den ler åt stadens buller och hör ingen pådrivares rop. |
|
| 11 |
|
| Den söker bete på bergen, letar efter allt som är grönt. |
|
| 12 |
|
| Är vildoxen villig att tjäna dig och stanna vid din krubba om natten? |
|
| 13 |
|
| Kan du spänna vildoxen för plogen till att harva dalen efter dig? |
|
| 14 |
|
| Kan du lita på hans stora styrka och lämna arbetet åt honom? |
|
| 15 |
|
| Litar du på att han för hem din säd och lämnar den på din tröskplats? |
|
| 16 |
|
| Strutshonan flaxar lustigt med vingarna, hon har ej storkens fjädrar och vingar. |
|
| 17 |
|
| Hon lämnar sina ägg på marken och låter dem värmas i sanden. |
|
| 18 |
|
| Hon glömmer att en fot kan krossa dem, att vilddjur kan trampa på dem. |
|
| 19 |
|
| Hon är grym mot sina ungar, som om de inte var hennes. Att hennes möda kan vara förgäves bekommer henne inte, |
|
| 20 |
|
| för Gud nekade henne visdom, gav henne inget förstånd. |
|
| 21 |
|
| Men när hon skuttar upp till språng, då ler hon åt både häst och ryttare. |
|
| 22 |
|
| Är det du som ger hästen styrka? Klär du hans hals med man? |
|
| 23 |
|
| Får du honom att hoppa som gräshoppan? Hans stolta frustning skrämmer. |
|
| 24 |
|
| Han skrapar i marken och gläds över sin styrka medan han rusar mot vapenmakt. |
|
| 25 |
|
| Han ler orädd åt fruktan, ryggar ej tillbaka för svärd. |
|
| 26 |
|
| Runt honom rasslar koger bland blänkande spjut och lansar. |
|
| 27 |
|
| Han skakar upphetsat när han stormar fram. Han kan ej stå still vid hornets ljud. |
|
| 28 |
|
| Han frustar till för hornstöten. Han vädrar strid på avstånd, och kommandorop och härskrin. |
|
| 29 |
|
| Är det din visdom som får höken att sväva och breda ut vingarna mot söder? |
|
| 30 |
|
| Är det på ditt ord som örnen stiger och bygger sitt näste högt uppe? |
|
| 31 |
|
| Han vilar och bor på klippan, på branta klippans fäste. |
|
| 32 |
|
| Där spanar han efter byte, hans ögon ser långt i fjärran. |
|
| 33 |
|
| Hans ungar frossar på blod. Och där de slagna ligger, där är han. |
|
| 34 |
|
| Herren sa till Job: |
|
| 35 |
|
| ”Ska den som tvistar med den Allsmäktige förebrå honom? Den som anklagar Gud må svara!” |
|
| 36 |
|
| Job svarade Herren: |
|
| 37 |
|
| ”Jag är så obetydlig. Vad kan jag svara dig? Jag sätter handen för munnen. |
|
| 38 |
|
| Både en och två gånger har jag talat. Men jag har inget svar att ge, jag har inget att tillägga.” |
|
|
|
|