|
| 1 |
|
| Ropa bara! Finns det någon som svarar? Till vem av de heliga vänder du dig? |
|
| 2 |
|
| Dåren dödas av sin ilska, den enfaldige av sin avund. |
|
| 3 |
|
| Jag såg en dåre slå rot, men strax förbannade jag hans hem. |
|
| 4 |
|
| Hans söner är helt otrygga. De nedtrampas i porten utan någon som räddar. |
|
| 5 |
|
| Den hungrige äter hans skörd, tar den även bland törnen. De törstiga ivrar efter deras välstånd. |
|
| 6 |
|
| För hemskhet kommer inte ur stoftet, elände skjuter inte upp ur marken. |
|
| 7 |
|
| Men människan föds till elände, så visst som lågor far mot höjden. |
|
| 8 |
|
| Jag däremot skulle söka Gud och inför honom lägga fram min sak. |
|
| 9 |
|
| Han gör stora och outgrundliga ting, oräkneliga mirakler. |
|
| 10 |
|
| Han ger jorden regn, sänder vatten över markerna. |
|
| 11 |
|
| Han upphöjer de ringa, reser upp de sörjande till trygghet. |
|
| 12 |
|
| Han söndrar de försåtligas planer så att deras klokskap går om intet. |
|
| 13 |
|
| Han fångar de visa i deras list. Plötsligt får de del av råd från de lömska. |
|
| 14 |
|
| Om dagen möter de mörker. Vid middagstid famlar de som vore det natt. |
|
| 15 |
|
| Han räddar den utsatte från deras tungors svärd, från den mäktiges grepp. |
|
| 16 |
|
| Den fattige har hopp, orättvisan måste tiga. |
|
| 17 |
|
| Lyssna! Salig är den man som Gud tillrättavisar. Förkasta inte den Allsmäktiges fostran. |
|
| 18 |
|
| För han sargar och förbinder, han slår och hans händer helar. |
|
| 19 |
|
| Från sex olyckor räddar han dig, ja, sju onda ting ska ej röra dig. |
|
| 20 |
|
| I svälttider räddar han dig från döden, i krigstider från svärdets våld. |
|
| 21 |
|
| Du skyddas från tungans piska, du ska ej frukta när våldet kommer. |
|
| 22 |
|
| Du ska skratta åt våld och svält, du ska ej frukta jordens vilddjur. |
|
| 23 |
|
| För du har en pakt med markens stenar. Och markens vilddjur håller fred med dig. |
|
| 24 |
|
| Du ska veta att ditt tält står tryggt. När du synar dina ägor saknas inget. |
|
| 25 |
|
| Du ska veta att din ätt blir talrik. Dina efterkommande blir som markens gräs. |
|
| 26 |
|
| Du går i graven vid god vigör, liksom kärven bärgas vid rätt tid. |
|
| 27 |
|
| Vi har studerat detta, det är så här! Lyssna, och du ska själv fatta! |
|
|
|
|