|
| 1 |
|
| Då svarade Job: |
|
| 2 |
|
| Om ändå min ilska kunde vägas och min olycka läggas i samma vågskål! |
|
| 3 |
|
| För de skulle väga mer än havets sand. Därför har jag talat så upprört, |
|
| 4 |
|
| för den Allsmäktiges pilar är i mig, min ande dricker deras gift. Fasor från Gud samlar sig mot mig. |
|
| 5 |
|
| Skriar vildåsnan över sitt gräs? Råmar oxen över sitt foder? |
|
| 6 |
|
| Äts det smaklösa utan salt? Finns smak i äggvitan? |
|
| 7 |
|
| Jag vägrar röra det, det är mat som gör mig sjuk. |
|
| 8 |
|
| Om ändå min begäran blev hörd och Gud infriade mitt hopp: |
|
| 9 |
|
| att Gud ville krossa mig, sträcka ut sin hand och avsluta mitt liv! |
|
| 10 |
|
| Att jag ej har dolt den Heliges ord, det är min tröst och min sällhet i skoningslös plåga. |
|
| 11 |
|
| Har jag kraft till att hoppas? Finns ett slut så att jag kan uthärda? |
|
| 12 |
|
| Är jag stark som stenar? Är min kropp av koppar? |
|
| 13 |
|
| Jag kan inte hjälpa mig själv, klokskap har berövats mig. |
|
| 14 |
|
| En vän visar trofast kärlek till den som är förtvivlad, även om han inte mer fruktar den Allsmäktige. |
|
| 15 |
|
| Mina bröder är falska som bäckar, som sinande bäckfåror. |
|
| 16 |
|
| De har mörknat av is dolda under snön. |
|
| 17 |
|
| När hettan kommer smälter de, försvinner i värmen från sin plats. |
|
| 18 |
|
| Bäckarna ändrar riktning, rinner ut i intet och försvinner. |
|
| 19 |
|
| Karavaner från Tema spanar efter dem, resande från Saba hoppas finna dem. |
|
| 20 |
|
| De skäms för sin tillit, de anländer besvikna. |
|
| 21 |
|
| Nu har ni blivit till intet, ni ser det rysliga och räds. |
|
| 22 |
|
| Har jag sagt: ”Ge mig något! Ge mig en muta från er rikedom! |
|
| 23 |
|
| Rädda mig från fienden! Fria mig från de hänsynslösa!” |
|
| 24 |
|
| Lär mig, jag ska tiga! Hjälp mig fatta var jag gått vilse. |
|
| 25 |
|
| Hur plågsamt är inte ärligt tal! Men vad uträttar ert klander? |
|
| 26 |
|
| Tänker ni klandra mina ord, nonchalera den förtvivlades tal? |
|
| 27 |
|
| Kastar ni också lott om en faderlös och köpslår om er vän? |
|
| 28 |
|
| Men se nu på mig! För jag ljuger er inte rakt i ansiktet. |
|
| 29 |
|
| Vänd om, avstå från orättfärdighet! Vänd om, min rättfärdighet står fast! |
|
| 30 |
|
| Finns orättfärdighet på min tunga? Kan inte min mun urskilja uselhet? |
|
|
|
|