|
| 1 |
|
| Då svarade Job: |
|
| 2 |
|
| Naturligtvis vet jag att det är så. Men hur kan en man stå rättfärdig inför Gud? |
|
| 3 |
|
| Om han vill föra talan mot Gud, kan han ej svara honom en gång av tusen. |
|
| 4 |
|
| Gud är vis i hjärtat och väldig i kraft. Vem trotsar honom och förblir välbehållen? |
|
| 5 |
|
| Han flyttar berg utan varning och välter dem i sin vrede. |
|
| 6 |
|
| Han skakar jorden så att den rubbas och dess pelare skälver. |
|
| 7 |
|
| Han befaller solen att inte skina. Han förseglar stjärnorna. |
|
| 8 |
|
| Han ensam spänner ut rymden och vandrar över havets böljor. |
|
| 9 |
|
| Han gjorde Stora Björn, Orion, Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder. |
|
| 10 |
|
| Han gör outgrundliga stordåd, oräkneliga mirakler. |
|
| 11 |
|
| Han passerar mig, jag ser honom ej. Han drar vidare, jag märker det ej. |
|
| 12 |
|
| Han rycker åt sig, vem kan stoppa honom? Vem kan säga till honom: ”Vad håller du på med?” |
|
| 13 |
|
| Gud håller inte igen sin vrede. För honom hukar Rahavs hop. |
|
| 14 |
|
| Så hur skulle jag kunna svara Gud och välja mina ord mot honom? |
|
| 15 |
|
| Även om jag är oskyldig kan jag inte svara, bara be min domare om nåd. |
|
| 16 |
|
| Om jag ropar och han svarar, så tror jag inte han lyssnar på mig. |
|
| 17 |
|
| För han krossar mig med storm och ger mig sår på sår utan skäl. |
|
| 18 |
|
| Han låter mig inte hämta andan utan fyller mig med bitterhet. |
|
| 19 |
|
| Gäller det styrka? Han är den starke! Om det gäller rättvisa, säger han: ”Vem ställer mig till svars?” |
|
| 20 |
|
| Även om jag har rätt skulle min mun fälla mig. Är jag oskyldig skulle han förklara mig falsk. |
|
| 21 |
|
| Jag är oskyldig! Jag vill inte veta av mig själv, jag föraktar mitt liv. |
|
| 22 |
|
| Det spelar ingen roll, därför säger jag: Oskyldig eller kriminell - han förgör bägge. |
|
| 23 |
|
| När ofärd bringar plötslig död, hånar han de oskyldigas prövning. |
|
| 24 |
|
| Världen är lagd i den ondes våld. Gud sätter ögonbindel på domarna. Är det inte han, vem är det då? |
|
| 25 |
|
| Mina dagar är snabbare än en löpare, de hastar iväg utan att se något gott. |
|
| 26 |
|
| De far förbi som vassbåtar, likt en örn störtande mot bytet. |
|
| 27 |
|
| Om jag säger: ”Jag ska glömma min klagan, och ändra uppsyn och vara glad.” |
|
| 28 |
|
| Likväl bävar jag för alla mina kval, för jag vet att du inte frikänner mig. |
|
| 29 |
|
| Jag står som skyldig, så varför anstränga sig i onödan? |
|
| 30 |
|
| Även om jag tvättar mig med snö och renar händerna med lut, |
|
| 31 |
|
| ska du ändå sänka ner mig i dyn så att mina kläder avskyr mig. |
|
| 32 |
|
| Gud är inte en människa som jag, så att jag kan svara honom: ”Vi möts båda i rätten.” |
|
| 33 |
|
| Det finns ingen medlare mellan oss som kan lägga handen på oss båda. |
|
| 34 |
|
| Må Gud ta bort sin käpp från mig så att hans terror inte skräckslår mig. |
|
| 35 |
|
| Då skulle jag tala utan rädsla för honom. Men nu kan jag inte det. |
|
|
|
|