|
| 1 |
|
| Bön av en betryckt och svag som utgjuter sin klagan inför HERREN. |
|
| 2 |
|
| HERRE, hör min bön! Låt mitt rop om hjälp nå dig! |
|
| 3 |
|
| Dölj dig inte för mig när jag är i nöd. Lyssna, och skynda dig att svara mig när jag ropar. |
|
| 4 |
|
| För mina dagar försvinner som rök, och det brinner i mitt inre som en glöd. |
|
| 5 |
|
| Mitt innersta är förtorkat, vissnat som gräs. Jag glömmer att äta min mat, |
|
| 6 |
|
| och min suckan har gjort att jag magrat till bara skinn och ben. |
|
| 7 |
|
| Jag är som en pelikan långt ute i vildmarken, som en uggla bland ruiner. |
|
| 8 |
|
| Jag ligger vaken, jag är som en ensam fågel på taket. |
|
| 9 |
|
| Mina fiender hånar mig dag efter dag och använder mig i svordomar. |
|
| 10 |
|
| Jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar, |
|
| 11 |
|
| för din vredes och förbittrings skull. Du har gripit mig och stött bort mig. |
|
| 12 |
|
| Mitt liv är som kvällsskuggan, jag vissnar som gräset. |
|
| 13 |
|
| Men du, HERRE, regerar i evighet, och från generation till generation ska man komma ihåg dig. |
|
| 14 |
|
| Du ska gripa in och visa nåd mot Sion. Nu är det dags att visa medlidande med det, nu har den tiden kommit. |
|
| 15 |
|
| Dina tjänare älskar dess stenar, de lider av att se det ligga i grus. |
|
| 16 |
|
| Folken ska frukta HERRENS namn och kungarna på jorden din härlighet, |
|
| 17 |
|
| när HERREN bygger upp Sion på nytt och visar sig i sin härlighet. |
|
| 18 |
|
| Han ska lyssna till de nödlidandes böner och inte förakta vad de ber om. |
|
| 19 |
|
| Detta ska skrivas ner för kommande generationer, för att folk som han kommer att skapa ska prisa HERREN. |
|
| 20 |
|
| För han blickar ner från sin heliga höjd, HERREN ser ner till jorden. |
|
| 21 |
|
| Han hör den fångnes klagan och befriar de dödsdömda. |
|
| 22 |
|
| HERRENS namn ska förkunnas i Sion och hans lov i Jerusalem, |
|
| 23 |
|
| när folk och riken samlas för att tjäna honom. |
|
| 24 |
|
| Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år. Han har förkortat min levnadstid. |
|
| 25 |
|
| Jag säger: ”Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet, du som själv lever från generation till generation! |
|
| 26 |
|
| För länge sedan lade du jordens grund, och himlarna är dina händers verk. |
|
| 27 |
|
| De ska försvinna, men du består. De är alla som utslitna kläder som du byter ut, och de försvinner. |
|
| 28 |
|
| Men du är densamme, och dina år ska aldrig ta slut. |
|
| 29 |
|
| Dina tjänares barn ska leva vidare hos dig, och deras efterkommande bestå inför dig.” |
|
|
|
|