|
| 1 |
|
| Bön av en deprimerad och svag man som öser ut sitt elände inför Herren. |
|
| 2 |
|
| Herre, lyssna till min bön, låt mitt rop nå fram till dig! |
|
| 3 |
|
| Dölj inte ditt ansikte för mig när jag har det svårt. Lyssna noga till mig, skynda att svara när jag ropar! |
|
| 4 |
|
| För mina dagar försvinner som en rökpuff. Och mina ben brinner som en eldhärd. |
|
| 5 |
|
| Hjärtat är som nedslaget vissnat gräs. Jag glömmer även att äta min mat. |
|
| 6 |
|
| Under mitt högljudda jämrande är jag bara skinn och ben. |
|
| 7 |
|
| Jag är som en fågel i öknen, som en fågel bland ruiner. |
|
| 8 |
|
| Jag ligger sömnlös, lik en ensam fågel på taket. |
|
| 9 |
|
| Mina fiender hånar mig dagen lång. De förlöjligar mig och använder mitt namn i förbannelser. |
|
| 10 |
|
| Aska är mitt bröd och tårar blandas i min dryck. |
|
| 11 |
|
| Detta på grund av din starka vrede, för du har lyft mig upp och kastat bort mig. |
|
| 12 |
|
| Mina dagar är som en flyktig skugga, jag vissnar som gräset. |
|
| 13 |
|
| Men du, Herre, tronar för evigt, och alla släkten minns dig. |
|
| 14 |
|
| Du tänker gå till handling och visa barmhärtighet mot Sion. För det är tid att visa henne nåd, den utvalda stunden har kommit. |
|
| 15 |
|
| För dina tjänare älskar Sions stenar och berörs av hennes grushögar. |
|
| 16 |
|
| Länderna ska frukta Jahves namn, och alla jordens kungar din härlighet. |
|
| 17 |
|
| För Herren bygger upp Sion, han visar sig i sin härlighet. |
|
| 18 |
|
| Han bryr sig om de utblottades bön, han föraktar inte deras bön. |
|
| 19 |
|
| Detta ska nedtecknas för kommande släkte, och ett nyskapat folk ska prisa Herren. |
|
| 20 |
|
| För han blickar ner från sin heliga höjd, Herren betraktar jorden från himlen, |
|
| 21 |
|
| för att höra fångarnas jämmer och befria de dödsdömda. |
|
| 22 |
|
| Jahves namn ska förkunnas i Sion och hans lovsång i Jerusalem, |
|
| 23 |
|
| när folk och riken samlas för att tjäna Herren. |
|
| 24 |
|
| Han har försvagat mig på livsvägen och förkortat mina dagar. |
|
| 25 |
|
| Jag sa: ”Min Gud, du vars år varar genom alla släktled, ta mig inte bort mitt i livet!” |
|
| 26 |
|
| Långt tillbaka grundlade du jorden, och rymden är dina händers verk. |
|
| 27 |
|
| De ska gå under, men du förblir. De ska alla nötas ut som en dräkt. Likt kläder ska du byta ut dem, ja, så ska ske. |
|
| 28 |
|
| Men du är densamme, och dina år har inget slut. |
|
| 29 |
|
| Dina tjänares söner ska slå sig till ro, och deras ätt ska leva tryggt i din närvaro. |
|
|
|
|