|
| 1 |
|
| Min själ, prisa Jahve! Jahve min Gud, du är så stor. Du är iklädd glans och majestät, |
|
| 2 |
|
| insvept i ljus som en dräkt. Du spänner ut rymden som ett tält, |
|
| 3 |
|
| timrar dina höga salar i regnmolnen, gör skyarna till din vagn, vandrar fram på vindens vingar. |
|
| 4 |
|
| Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare. |
|
| 5 |
|
| Du stadgade jorden på dess grundvalar, den står för alltid orubblig. |
|
| 6 |
|
| Du täckte den med djupet som en klädnad, vattnen nådde över bergen. |
|
| 7 |
|
| För ditt skarpa rop flydde vattnet, för din dånande röst hastade det iväg. |
|
| 8 |
|
| Berg reste sig, dalar sänkte sig, till den plats du fastställt för dem. |
|
| 9 |
|
| Du satte en bestämd gräns för vattnet, det ska aldrig mer täcka jorden. |
|
| 10 |
|
| Du låter källor välla fram i dalarna, de flödar mellan bergen, |
|
| 11 |
|
| de förser alla vilddjur med vatten, vildåsnor släcker sin törst. |
|
| 12 |
|
| Himlens fåglar lever nära källorna, de sjunger mellan bladverken. |
|
| 13 |
|
| Du vattnar bergen från dina höga salar, jorden mättas med frukten av ditt verk. |
|
| 14 |
|
| Du låter gräs spira fram för boskapen, och växter till människans tjänst. Du förser med bröd från jorden, |
|
| 15 |
|
| vin som gläder människohjärtat, olja som glänser ansiktet, mat som styrker människohjärtat. |
|
| 16 |
|
| Herrens träd dricker sig mätta, Libanons cedrar som han planterat. |
|
| 17 |
|
| Fåglarna bygger där sina bon. Storkens hus är cypressen. |
|
| 18 |
|
| De höga bergen tillhör vildgeten, klipporna är hyraxens tillflykt. |
|
| 19 |
|
| Du låter månen markera tiderna, solen vet när den ska lägga sig. |
|
| 20 |
|
| Du skapar mörker och det blir natt, alla skogens djur sätts i rörelse. |
|
| 21 |
|
| Unglejonen ryter efter rov, väntar sig mat från Gud. |
|
| 22 |
|
| Solen går upp, de drar sig undan och lägger sig i sina hålor. |
|
| 23 |
|
| Människan går till sin syssla, arbetar till aftonen. |
|
| 24 |
|
| Herre, hur många är inte dina verk! Med visdom har du gjort dem alla. Jorden överflödar av dina skaparverk. |
|
| 25 |
|
| Där är det stora och väldiga havet med ett oändligt myller av både små och stora djur. |
|
| 26 |
|
| Där far skeppen omkring, och Leviatan som du gjort för att trivas där. |
|
| 27 |
|
| Alla väntar på att du ska ge dem mat i rätt tid. |
|
| 28 |
|
| Du ger och de tar emot, du öppnar handen och de mättas med det goda. |
|
| 29 |
|
| Du döljer ditt ansikte och de blir rädda. Du tar deras livsanda och de dör och återvänder till stoft. |
|
| 30 |
|
| Du sänder din Ande och de skapas. Och du förnyar jordens yta. |
|
| 31 |
|
| Herrens härlighet varar för evigt, Herren gläds över allt han gjort. |
|
| 32 |
|
| Han ser på jorden och den skälver, han vidrör bergen och de ryker. |
|
| 33 |
|
| Jag vill sjunga till Herren hela mitt liv, prisa min Gud så länge jag är till. |
|
| 34 |
|
| Må min andakt behaga honom, jag har min glädje i Herren. |
|
| 35 |
|
| Syndare ska försvinna från jorden, inga onda ska finnas mer. Min själ, prisa Jahve! Halleluja! |
|
|
|
|