|
| 1 |
|
| Halleluja! Tacka Herren, för han är god. Hans kärlek är evig. |
|
| 2 |
|
| Vem kan berätta om Herrens stordåd, göra känt alla hans lovvärda gärningar? |
|
| 3 |
|
| Saliga är de som främjar rättvisa och alltid lever rättfärdigt. |
|
| 4 |
|
| Herre, kom ihåg mig när du visar välvilja mot ditt folk. Kom till mig med din frälsning, |
|
| 5 |
|
| så att jag får uppleva dina utvaldas välgång och får del av ditt folks glädje och får vara stolt med ditt egendomsfolk. |
|
| 6 |
|
| Vi och våra fäder har syndat, vi har levt perverst och ondskefullt. |
|
| 7 |
|
| Våra fäder i Egypten beaktade inte dina mirakler. De glömde all din trogna kärlek. Och de gjorde uppror vid havet - Röda havet. |
|
| 8 |
|
| Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt känd. |
|
| 9 |
|
| Han höjde rösten mot Röda havet och det torkade. Han ledde dem genom djupen som genom en öken. |
|
| 10 |
|
| Han frälste dem från hatets hand, befriade dem från fiendehand. |
|
| 11 |
|
| Vattnet täckte deras fiender så att ingen överlevde. |
|
| 12 |
|
| Då trodde de på hans ord och sjöng hans lov. |
|
| 13 |
|
| Men de ignorerade strax vad Gud gjort, och de ville inte invänta hans plan. |
|
| 14 |
|
| De greps av starkt begär i öknen och satte Gud på prov i ödemarken. |
|
| 15 |
|
| Han gav dem vad de begärde, men sände tärande ohälsa bland dem. |
|
| 16 |
|
| I lägret blev de avundsjuka på Mose och Aron, Herrens helige. |
|
| 17 |
|
| Marken öppnade sig och svalde Datan, den slukade Abirams hop. |
|
| 18 |
|
| Och eld flammade mot deras hop, en eldslåga förtärde de onda. |
|
| 19 |
|
| Vid Horeb gjorde de en kalv och tillbad en metallavgjutning. |
|
| 20 |
|
| De bytte ut Guds härlighet mot bilden av en gräsätande oxe. |
|
| 21 |
|
| De ignorerade Gud, deras Frälsare, som hade gjort väldiga ting i Egypten, |
|
| 22 |
|
| mirakler i Hams land, respektingivande gärningar vid Röda havet. |
|
| 23 |
|
| Gud sa att han skulle utrota dem. Men Mose, hans utvalde, ställde sig i utsatt läge inför honom och avvände Guds vrede så att de inte förgjordes. |
|
| 24 |
|
| De föraktade det härliga landet, de trodde inte på Guds löfte. |
|
| 25 |
|
| De gnällde i sina tält och lyssnade inte på Herren. |
|
| 26 |
|
| Så han lyfte sin hand mot dem och svor att slå ner dem i öknen, |
|
| 27 |
|
| slå ner deras efterkommande bland folken och sprida ut dem i länderna. |
|
| 28 |
|
| De anslöt sig till Baal-Peor och åt av offren till livlösa gudar. |
|
| 29 |
|
| De vredgade Gud med sina handlingar och en plåga bröt ut bland dem. |
|
| 30 |
|
| Men Pinehas stod upp och avvände hotet, och plågan upphörde. |
|
| 31 |
|
| Det räknades honom till rättfärdighet för alla framtida släkten. |
|
| 32 |
|
| De gjorde Gud vred vid Meribas vatten och Mose fick lida på grund av dem, |
|
| 33 |
|
| för de trotsade Guds Ande och Mose läppar talade tanklöst. |
|
| 34 |
|
| De utrotade inte folken som Herren befallt dem, |
|
| 35 |
|
| utan blandade sig med folkslagen och tog efter deras livsstil. |
|
| 36 |
|
| De dyrkade deras avgudar vilket blev en fälla för dem. |
|
| 37 |
|
| De offrade sina söner och döttrar åt demoner. |
|
| 38 |
|
| De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod som de offrade åt Kanaans avgudar. Landet vanhelgades av blodet. |
|
| 39 |
|
| De orenades genom sina handlingar och var otrogna i allt de gjorde. |
|
| 40 |
|
| Därför brann Herrens vrede mot sitt folk, han avskydde sitt egendomsfolk. |
|
| 41 |
|
| Han gav dem i folkens händer, de som hatade dem blev deras härskare. |
|
| 42 |
|
| Deras fiender förtryckte dem och de kuvades under deras makt. |
|
| 43 |
|
| Han befriade dem ofta, men de var medvetet trotsiga och sjönk allt djupare i synd. |
|
| 44 |
|
| Men när han hörde deras rop vände han blicken mot deras nöd. |
|
| 45 |
|
| Han tänkte på sitt förbund med dem och lät sig bevekas i sin oändliga kärlek. |
|
| 46 |
|
| Han gjorde att alla som höll dem fångna behandlade dem väl. |
|
| 47 |
|
| Jahve vår Gud, fräls oss! Samla oss från folken så att vi får tacka ditt heliga namn och vara stolta över dina lovvärda gärningar. |
|
| 48 |
|
| Lov och pris till Jahve, Israels Gud, från evighet till evighet! Och hela folket ska säga: ”Amen!” Halleluja! |
|
|
|
|