|
| 1 |
|
| Tacka Herren, för han är god. Hans kärlek är evig. |
|
| 2 |
|
| Så ska Herrens återlösta säga, dem som han befriat från fiendehand |
|
| 3 |
|
| och samlat från länderna, från öst och från väst, från norr och från havet. |
|
| 4 |
|
| Några irrade omkring i öde öknar utan att finna en stad att bo i, |
|
| 5 |
|
| hungriga och törstiga, utmattade själar. |
|
| 6 |
|
| Då ropade de till Herren i sin nöd och han räddade dem ur deras pina. |
|
| 7 |
|
| Han ledde dem på rätt väg till en stad att bo i. |
|
| 8 |
|
| De ska tacka Herren för hans trogna kärlek och för hans mirakler mot mänskligheten. |
|
| 9 |
|
| För en längtande själ mättar han, och en hungrig själ fyller han med allt gott. |
|
| 10 |
|
| Några satt i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor. |
|
| 11 |
|
| För de hade trotsat Guds ord och avvisat den Högstes vilja. |
|
| 12 |
|
| Han ödmjukade deras hjärtan med vedermödor. De föll och ingen hjälpte dem. |
|
| 13 |
|
| Då ropade de till Herren i sin nöd och han frälste dem ur deras pina. |
|
| 14 |
|
| Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga och bröt av deras bojor. |
|
| 15 |
|
| De ska tacka Herren för hans trogna kärlek och för hans mirakler mot mänskligheten. |
|
| 16 |
|
| För han bröt ner kopparportarna och högg itu järnbommarna. |
|
| 17 |
|
| Några blev galna på upprorets väg, och de plågades för sina synder. |
|
| 18 |
|
| All mat var för dem motbjudande och de närmade sig dödens portar. |
|
| 19 |
|
| Då ropade de till Herren i sin nöd och han frälste dem ur deras pina. |
|
| 20 |
|
| Han sände sitt ord och botade dem, han räddade dem från undergång. |
|
| 21 |
|
| De ska tacka Herren för hans trogna kärlek och för hans mirakler mot mänskligheten. |
|
| 22 |
|
| De ska frambära tackoffer, och jublande berätta om hans gärningar. |
|
| 23 |
|
| Några seglade ut till sjöss och bedrev handel på världshaven. |
|
| 24 |
|
| De såg vad Herren gjort, hans mirakler i havsdjupet. |
|
| 25 |
|
| Han talade, och vinden reste sig, stormen lyfte vågorna, |
|
| 26 |
|
| de steg mot skyn, sjönk ner i djupet. Sjömännen blev matta i sin fasa, |
|
| 27 |
|
| de stapplade och raglade som druckna och visste varken ut eller in. |
|
| 28 |
|
| Då ropade de till Herren i sin nöd och han förde dem ut ur deras pina. |
|
| 29 |
|
| Han stillade stormen och vågorna tystnade. |
|
| 30 |
|
| De gladdes när vågorna lade sig, och han ledde dem till längtande hamn. |
|
| 31 |
|
| De ska tacka Herren för hans trogna kärlek och för hans mirakler mot mänskligheten. |
|
| 32 |
|
| De ska upphöja honom i folkets församling, prisa honom i de äldstes krets. |
|
| 33 |
|
| Han förvandlar floder till öken, källor till törstig mark, |
|
| 34 |
|
| bördigt land till salt jord. Detta på grund av invånarnas ondska. |
|
| 35 |
|
| Han förvandlar öken till sjö, torr mark till källor. |
|
| 36 |
|
| Där låter han hungriga slå sig ner och bygga sig en stad att bo i. |
|
| 37 |
|
| De sår fälten och planterar vingårdar och får en rik skörd. |
|
| 38 |
|
| Han välsignar dem och de blir många. Och han låter deras boskap förbli talrika. |
|
| 39 |
|
| Sedan blir de färre, och de bedrövas genom förtryck, ondska och ängslan. |
|
| 40 |
|
| Han öser förakt över de främsta och för dem vilse i väglös ödemark. |
|
| 41 |
|
| Men han reser upp de nödlidande från allt elände, och förökar familjerna som hjordar. |
|
| 42 |
|
| De rättsinniga ser det och gläds. Men all orättfärdighet tiger. |
|
| 43 |
|
| Den som är vis ska begrunda detta och reflektera över Herrens trogna kärlek. |
|
|
|
|