|
| 1 |
|
| För körledaren. En psalm av David. Min lovsångs Gud, var inte tyst, |
|
| 2 |
|
| för de öppnar sin gudlösa mun, sin falska mun mot mig. De talar mot mig med lögnaktig tunga. |
|
| 3 |
|
| Med hatiska ord omringar de mig, de strider mot mig utan orsak. |
|
| 4 |
|
| Som svar på min kärlek anklagar de mig, men jag ber. |
|
| 5 |
|
| De lönar gott med ont och min kärlek med hat. |
|
| 6 |
|
| Sätt en gudlös över honom, låt en åklagare stå på hans högra sida. |
|
| 7 |
|
| När han ställs inför rätta, låt honom dömas skyldig och hans bön bli till synd. |
|
| 8 |
|
| Låt hans dagar bli få och en annan ta över hans ämbete. |
|
| 9 |
|
| Låt hans barn bli faderlösa och hans hustru änka. |
|
| 10 |
|
| Låt hans barn irra runt och tigga och söka sitt bröd långt från sina ödelagda hem. |
|
| 11 |
|
| Låt ockraren få grepp om allt han äger och främlingar plundra hans egendom. |
|
| 12 |
|
| Låt ingen visa barmhärtighet mot honom och ingen förbarma sig över hans faderlösa. |
|
| 13 |
|
| Låt hans ättlingar bli utrotade och hans namn utplånat i nästa släktled. |
|
| 14 |
|
| Låt hans fäders skuld bli ihågkommen inför HERREN och hans mors synd inte utplånas, |
|
| 15 |
|
| låt dem alltid finnas inför HERREN och låt minnet av dem utrotas från jorden. |
|
| 16 |
|
| Han hade ju ingen tanke på att vara barmhärtig, utan jagade den som var svag, fattig och bedrövad i hjärtat för att döda honom. |
|
| 17 |
|
| Han älskade förbannelse och den drabbade honom, han ville inte ha välsignelse och den flydde från honom. |
|
| 18 |
|
| Han bar förbannelse som sin dräkt, och den trängde in som vatten i hans inre och som olja i hans ben. |
|
| 19 |
|
| Låt den bli som hans mantel att svepa sig i, som ett bälte att ständigt spänna om sig. |
|
| 20 |
|
| Detta är mina anklagares lön från HERREN, till dem som talar ont mot min själ. |
|
| 21 |
|
| Men du, HERRE min Herre, hjälp mig för ditt namns skull! Din nåd är god, rädda mig, |
|
| 22 |
|
| för jag är svag och fattig, mitt hjärta är genomborrat i mitt inre. |
|
| 23 |
|
| Jag försvinner som skuggan om kvällen, jag skakas bort som en gräshoppa. |
|
| 24 |
|
| Mina knän vacklar av fasta, min kropp tappar sitt hull. |
|
| 25 |
|
| Jag har blivit till åtlöje för dem, de ser mig och skakar på huvudet. |
|
| 26 |
|
| Hjälp mig, HERRE min Gud! Fräls mig efter din nåd, |
|
| 27 |
|
| så att de förstår att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det. |
|
| 28 |
|
| De förbannar, men du välsignar. De reser sig men måste skämmas, och din tjänare gläds. |
|
| 29 |
|
| Låt mina anklagare bli klädda i vanära och svepta i sin skam som i en mantel. |
|
| 30 |
|
| Jag vill tacka HERREN om och om igen med min mun och prisa honom bland de många, |
|
| 31 |
|
| för han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som dömer hans själ. |
|
|
|
|