|
| 1 |
|
| En psalm av David. För körledaren. Till ”Gryningens hind”. |
|
| 2 |
|
| Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Jag stönar och klagar, men min hjälp är fjärran. |
|
| 3 |
|
| Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, om natten, men jag får ingen ro. |
|
| 4 |
|
| Men du är helig och tronar över Israels lovsånger. |
|
| 5 |
|
| Våra fäder förtröstade på dig, de förtröstade och du räddade dem. |
|
| 6 |
|
| De ropade till dig och frälstes, de förtröstade på dig och blev inte besvikna. |
|
| 7 |
|
| Men jag är en mask och inte en människa, vanärad av människor och föraktad av folk. |
|
| 8 |
|
| Alla som ser mig hånskrattar åt mig, de grimaserar och skakar på huvudet: |
|
| 9 |
|
| ”Anförtro dig åt Herren! Låt Herren befria och rädda honom, för Herren älskar ju honom!” |
|
| 10 |
|
| Ändå var det du som förlöste mig, du tryggade mig vid min mors bröst. |
|
| 11 |
|
| På dig blev jag kastad från födseln, du är min Gud från moderlivet. |
|
| 12 |
|
| Var mig nära, för nöd står för dörren och det finns ingen som hjälper. |
|
| 13 |
|
| Mängder av tjurar omringar mig, kraftiga oxar från Bashan omger mig. |
|
| 14 |
|
| Likt ett rovgirigt och rytande lejon spärrar de upp gapet mot mig. |
|
| 15 |
|
| Mitt liv hälls ut som vatten och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta är som vax, det smälter inom mig. |
|
| 16 |
|
| Min kraft är uttorkad som en lerskärva, min tunga fastklibbad i munnen. Du lägger mig i dödsmullen. |
|
| 17 |
|
| Hundar kretsar runt mig, en ondskans hop omger mig. De genomborrar mina händer och fötter. |
|
| 18 |
|
| Jag kan räkna alla mina ben. De stirrar intensivt på mig. |
|
| 19 |
|
| Mina plagg delar de upp mellan sig, de kastar lott om mina kläder. |
|
| 20 |
|
| Men du, Herre, kom mig nära. Min hjälp, skynda att bistå mig! |
|
| 21 |
|
| Rädda mitt liv från svärdet, mitt enda liv från hundarnas makt. |
|
| 22 |
|
| Fräls mig från lejonets gap, från vilda tjurars horn. Du svarade mig! |
|
| 23 |
|
| Jag ska proklamera ditt namn för mina bröder, jag ska prisa dig i församlingens mitt. |
|
| 24 |
|
| Ni som fruktar Jahve, prisa honom! Alla Jakobs ättlingar, upphöj honom! Alla Israels ättlingar, visa honom vördnad! |
|
| 25 |
|
| För han varken föraktade eller avskydde den utsatte i hans nöd. Herren dolde inte sitt ansikte för honom utan lyssnade när han ropade till honom. |
|
| 26 |
|
| Du är min lovsångs källa i den stora församlingen. Jag vill hålla mina löften inför dem som fruktar dig. |
|
| 27 |
|
| De fattiga ska äta och bli mätta. De som söker Herren ska prisa honom. Era hjärtan ska leva för evigt. |
|
| 28 |
|
| Hela jordens vidd ska minnas och vända om till Herren. Alla folk och släkten ska falla ner inför dig. |
|
| 29 |
|
| För kungamakten tillhör Herren, han regerar över folken. |
|
| 30 |
|
| Alla välbärgade på jorden ska inta måltid och böja sig ner. Alla som är på väg att bli mull och som står vid livets slut ska knäböja inför honom. |
|
| 31 |
|
| De efterkommande ska tjäna honom, kommande släkten ska få höra om Herren. |
|
| 32 |
|
| För ett framtida folk ska de komma och proklamera hans rättfärdighet - att han har gjort det! |
|
|
|
|