|
| 1 |
|
| En psalm av David. För körledaren. |
|
| 2 |
|
| Herre, jag söker skydd hos dig, låt mig aldrig bli förödmjukad. Befria mig i din rättfärdighet. |
|
| 3 |
|
| Lyssna noga till mig, skynda att rädda mig! Var mig en skyddande klippa, en stark frälsande borg. |
|
| 4 |
|
| Ja, du är min klippa och min borg. Du leder och styr mig för ditt namns skull. |
|
| 5 |
|
| Du tar mig ur det nät som de dolt för mig, för du skyddar mig. |
|
| 6 |
|
| I din hand anförtror jag min ande. Jahve, sanningens Gud, du befriar mig. |
|
| 7 |
|
| Jag hatar dem som klänger vid tomma avgudar. Själv förtröstar jag på Herren. |
|
| 8 |
|
| Jag vill jubla av glädje över din trogna kärlek, för du såg mitt lidande. Du visste om min själs ångest. |
|
| 9 |
|
| Du la mig inte i fiendehand, du gav mina fötter frihet. |
|
| 10 |
|
| Herre, visa mig nåd, för jag är i nöd. Mina ögon förtärs av sorg, så även själ och kropp. |
|
| 11 |
|
| Mitt liv är märkt av ängslan, mina år av suckan. Jag är kraftlös på grund av min synd, och mina ben förtärs. |
|
| 12 |
|
| Alla mina fiender vanärar mig, särskilt mina grannar. Och mina vänner räds mig, de som ser mig på gatan viker undan. |
|
| 13 |
|
| Jag är glömd, lik en avliden som ingen tänker på. Jag är som ett krossat lerkärl. |
|
| 14 |
|
| För jag hör hur hopen viskar. De konspirerar mot mig och vill ta mitt liv. ”Det är terror från alla håll!” |
|
| 15 |
|
| Men jag förtröstar på dig, Jahve, jag säger: ”Du är min Gud.” |
|
| 16 |
|
| Min tid ligger i din hand. Rädda mig från mina fiender som jagar mig! |
|
| 17 |
|
| Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, fräls mig i din trogna kärlek. |
|
| 18 |
|
| Herre, låt mig inte bli förödmjukad, för jag ropar till dig. Låt de onda bli förödmjukade, tysta dem i dödsriket. |
|
| 19 |
|
| Slut lögnaktiga läppar, de som i arrogans och förakt talar oförskämt mot den rättfärdige. |
|
| 20 |
|
| Hur överflödar inte din godhet som du lagrat åt dem som fruktar dig! Inför människors åsyn gör du detta för dem som söker skydd hos dig. |
|
| 21 |
|
| I din närvaros beskydd gömmer du dem från människors list. Du döljer dem på skyddad plats undan ilskna tungor. |
|
| 22 |
|
| Lov och pris till Herren, för mirakulöst visade han mig sin trogna kärlek i belägrad stad! |
|
| 23 |
|
| Jag sa i min ängslan: ”Jag är bortstött från din närhet.” Men du hörde min vädjan när jag ropade till dig om hjälp. |
|
| 24 |
|
| Älska Herren, alla hans heliga! Herren bevarar de trofasta, men vedergäller hårt de arroganta. |
|
| 25 |
|
| Var starka och tappra i era hjärtan, alla ni som väntar på Herren! |
|
|
|
|