|
| 1 |
|
| Av David. Herre, bekämpa mina motståndare, attackera mina angripare! |
|
| 2 |
|
| Grip liten och stor sköld, res dig och kom till min hjälp. |
|
| 3 |
|
| Använd spjut och stridsyxa mot dem som jagar mig. Säg till mig: ”Jag är din frälsning.” |
|
| 4 |
|
| Låt dem som vill göra slut på mig bli förödmjukade och vanärade. Låt dem som vill mig ont vika tillbaka förnedrade. |
|
| 5 |
|
| Låt dem bli som agnar för vinden när Herrens utsände fördriver dem. |
|
| 6 |
|
| Låt deras väg bli mörk och hal när Herrens utsände jagar dem. |
|
| 7 |
|
| Utan skäl dolde de för mig sitt nät, utan skäl grävde de en grop för mig. |
|
| 8 |
|
| Låt plötslig undergång ramma honom! Låt nätet han dolde fånga honom så han faller till egen undergång. |
|
| 9 |
|
| Då ska jag glädjas i Herren, jubla över hans frälsning. |
|
| 10 |
|
| Hela mitt inre ska säga: ”Herre, vem är som du? Du som räddar den svage från den starke, den svage och nödlidande från rånaren?” |
|
| 11 |
|
| Ondsinta vittnen träder fram, de förhör mig om okända ting. |
|
| 12 |
|
| De lönar gott med ont. Jag är ensam och sörjande. |
|
| 13 |
|
| Men när de var sjuka klädde jag mig i säckväv. Jag plågade mig med fasta och bad oupphörligt. |
|
| 14 |
|
| Det var som gällde det en vän eller bror, som begrät jag min mor. Bedrövad sörjde jag klädd i svart. |
|
| 15 |
|
| Men när jag föll kom de samman och skrattade. Okända plågoandar kom samman mot mig, de sargade min själ utan uppehåll. |
|
| 16 |
|
| Som gudsfientliga gycklare vid fester grimaserar de ilsket mot mig. |
|
| 17 |
|
| Herre, hur länge ska du se på? Rädda mig från deras härjningar, mitt enda liv från lejonen. |
|
| 18 |
|
| Jag vill tacka dig i den stora församlingen, i folkmängden vill jag prisa dig. |
|
| 19 |
|
| Låt inte mina falska fiender glädjas över mig, låt inte de som hatar mig utan skäl göra hånfulla miner. |
|
| 20 |
|
| För de talar inte vänligt. Och de tänker ut bedrägliga ting mot de fridfulla i landet. |
|
| 21 |
|
| De gapar mot mig och påstår hånfullt att de såg det. |
|
| 22 |
|
| Herre, du såg. Var inte tyst. Herre, var mig nära. |
|
| 23 |
|
| Vakna och res dig till mitt försvar. Min Gud och min Herre, för min talan. |
|
| 24 |
|
| Jahve min Gud, döm mig efter din rättfärdighet. Låt dem inte få glädjas över mig. |
|
| 25 |
|
| Låt dem inte få tänka: ”Utmärkt! Det blev som vi ville.” Låt dem inte få säga: ”Vi slukade honom!” |
|
| 26 |
|
| Låt dem som gläds åt min olycka bli förödmjukade och skamsna. Låt dem som bröstar upp sig mot mig bli iklädda skam och vanära. |
|
| 27 |
|
| Låt dem som uppskattar min rättfärdighet få jubla och glädjas. Låt dem alltid säga: ”Stor är Herren, som vill att det går väl för sin tjänare!” |
|
| 28 |
|
| Och jag ska tala om din rättfärdighet, och prisa dig hela dagen. |
|
|
|
|