|
| 1 |
|
| Av Korahs söner. För körledaren. Undervisning. |
|
| 2 |
|
| Gud, vi har tydligt fått höra, våra fäder har berättat för oss, om det som du gjorde på deras tid, i forntida dagar: |
|
| 3 |
|
| Med din makt drev du bort folken, men planterade våra fäder. Du slog folken, men lät våra fäder växa. |
|
| 4 |
|
| De vann ej landet med svärd, egen kraft gav ingen seger. Det var din styrka och makt och ditt ansiktes ljus, för du hade dem kär. |
|
| 5 |
|
| Gud, du är min Kung. Befall segrar åt Jakob! |
|
| 6 |
|
| Med dig fördriver vi våra fiender, i ditt namn trampar vi ner våra motståndare. |
|
| 7 |
|
| Jag förtröstar inte på bågen, inte heller svärdet ger mig seger. |
|
| 8 |
|
| Men du gav seger över våra fiender, du förödmjukade dem som hatade oss. |
|
| 9 |
|
| Vi prisar Gud hela dagen, vi tackar ditt namn för evigt. <> |
|
| 10 |
|
| Men du har stött bort och förnedrat oss! Du går inte ut med våra härar. |
|
| 11 |
|
| Du blottar våra ryggar för fienden. Och de som hatar oss roffar åt sig. |
|
| 12 |
|
| Du gör oss till slaktfår och skingrar oss bland folken. |
|
| 13 |
|
| Du säljer ditt folk för intet och gör ingen förtjänst. |
|
| 14 |
|
| Du gör oss till åtlöje för våra grannar, till hån och löje för dem omkring oss. |
|
| 15 |
|
| Du låter länder och folk sjunga nidvisor om oss och ringakta oss. |
|
| 16 |
|
| Jag känner mig vanärad dagen lång. Och skammen blossar i mitt ansikte |
|
| 17 |
|
| när jag hör häcklaren och skymfaren, när jag ser fienden och hämnaren. |
|
| 18 |
|
| Allt detta har drabbat oss, fastän vi varken har glömt dig eller svikit ditt förbund. |
|
| 19 |
|
| Vårt hjärta har inte avfallit, våra fötter har inte avvikit från din väg. |
|
| 20 |
|
| Ändå har du krossat oss bland schakaler och höljt oss i dödsskugga. |
|
| 21 |
|
| Om vi hade glömt vår Guds namn eller sträckt oss mot en främmande gud, |
|
| 22 |
|
| skulle då inte Gud upptäcka det, han som känner hjärtats hemligheter? |
|
| 23 |
|
| För din skull dödas vi hela dagen, vi betraktas som slaktfår. |
|
| 24 |
|
| Herre, vakna! Varför sover du? Res dig, stöt inte bort oss för alltid! |
|
| 25 |
|
| Varför döljer du ditt ansikte och bryr dig inte om hur vi lider och förtrycks? |
|
| 26 |
|
| Vår själ slokar ner i stoftet, vår kropp pressas till marken. |
|
| 27 |
|
| Res dig och hjälp oss! Befria oss för din trogna kärleks skull. |
|
|
|
|