|
| 1 |
|
| Av David. För körledaren. Till ”Liljorna”. |
|
| 2 |
|
| O Gud, rädda mig, för vattnet når mig till halsen. |
|
| 3 |
|
| Jag sjunker ner i gyttja och foten har inget fäste. Jag har kommit ut på djupt vatten och floden sveper över mig. |
|
| 4 |
|
| Jag har skrikit mig utmattad och strupen är hes. Mina ögon värker medan jag väntar på min Gud. |
|
| 5 |
|
| De som hatar mig utan anledning är fler än mina huvudhår. Mina falska fiender som vill döda mig är mäktiga. De tvingar mig betala det jag inte stulit. |
|
| 6 |
|
| Gud, du vet om min dårskap, mina synder är inte dolda för dig. |
|
| 7 |
|
| Herre, härskarornas Herre, låt inte mig dra skam över dem som väntar på dig. Israels Gud, låt inte mig dra vanära över dem som söker dig. |
|
| 8 |
|
| För jag förnedras på grund av dig, vanära står skrivet i mitt ansikte. |
|
| 9 |
|
| Jag är en främling för mina bröder, likaså för min mors söner. |
|
| 10 |
|
| Iver för ditt hus har förtärt mig. De smädelser från dem som smädade dig föll över mig. |
|
| 11 |
|
| Jag grät och fastade, då blev jag förnedrad. |
|
| 12 |
|
| Jag klädde mig i säckväv, då blev jag gjord till åtlöje. |
|
| 13 |
|
| De vid stadsporten förtalar mig och fyllona sjunger visor om mig. |
|
| 14 |
|
| Men jag ber till dig, Herre, om en tid av välvilja. Gud, i din kärleks överflöd, svara mig med din trofasta frälsning. |
|
| 15 |
|
| Rädda mig från att sjunka ner i leran. Rädda mig från dem som hatar mig, från det djupa vattnet. |
|
| 16 |
|
| Låt inte floden svepa över mig eller djupet svälja mig eller gropen stänga gapet om mig. |
|
| 17 |
|
| Herre, svara mig, för din trogna kärlek är underbar. Vänd dig till mig i din stora barmhärtighet. |
|
| 18 |
|
| Dölj inte ansiktet för din tjänare, för jag är i nöd. Skynda att svara mig! |
|
| 19 |
|
| Kom mig nära och lös mig. På grund av mina fiender, befria mig. |
|
| 20 |
|
| Du ser min förnedring, min besvikelse och vanära. Du ser alla mina fiender. |
|
| 21 |
|
| Förnedringen har krossat mitt hjärta och gjort mig sjuk. Jag sökte medkänsla, men förgäves, någon tröstare, men fann ingen. |
|
| 22 |
|
| De gav mig gift i maten och i min törst gav de mig ättika. |
|
| 23 |
|
| Låt deras matställe bli en snara, deras välgång en fälla. |
|
| 24 |
|
| Gör dem helt blinda och ständigt svaga. |
|
| 25 |
|
| Ös din vrede över dem, låt din brinnande ilska drabba dem! |
|
| 26 |
|
| Låt deras läger bli öde, låt deras tält stå tomma. |
|
| 27 |
|
| För de förföljer dem du slagit och pratar om plågan hos dem du sårat. |
|
| 28 |
|
| Låt deras synder förökas, låt dem inte komma in i din rättfärdighet. |
|
| 29 |
|
| Låt dem strykas från de levandes bok, inte stå skrivna bland de rättfärdiga. |
|
| 30 |
|
| Men jag är bedrövad och plågad. Gud, låt din frälsning trygga mig. |
|
| 31 |
|
| Jag vill prisa Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse. |
|
| 32 |
|
| Det ska behaga Jahve mer än någon oxe eller tjur med horn och klövar. |
|
| 33 |
|
| De betryckta ska se det och glädjas. Ni som söker Gud, era hjärtan ska leva. |
|
| 34 |
|
| För Herren lyssnar till de nödlidande, han föraktar inte sina fångna. |
|
| 35 |
|
| Himlen och jorden ska prisa honom, haven och allt levande däri. |
|
| 36 |
|
| För Gud ska rädda Sion och bygga upp Judas städer. De ska leva där och äga landet, |
|
| 37 |
|
| hans tjänares barn ska ärva det, och de som älskar hans namn ska leva där. |
|
|
|
|