×

Svenskbibel (SB) 2016

Psaltaren 69

1
Av David. För körledaren. Till ”Liljorna”.
2
O Gud, rädda mig, för vattnet når mig till halsen.
3
Jag sjunker ner i gyttja och foten har inget fäste. Jag har kommit ut på djupt vatten och floden sveper över mig.
4
Jag har skrikit mig utmattad och strupen är hes. Mina ögon värker medan jag väntar på min Gud.
5
De som hatar mig utan anledning är fler än mina huvudhår. Mina falska fiender som vill döda mig är mäktiga. De tvingar mig betala det jag inte stulit.
6
Gud, du vet om min dårskap, mina synder är inte dolda för dig.
7
Herre, härskarornas Herre, låt inte mig dra skam över dem som väntar på dig. Israels Gud, låt inte mig dra vanära över dem som söker dig.
8
För jag förnedras på grund av dig, vanära står skrivet i mitt ansikte.
9
Jag är en främling för mina bröder, likaså för min mors söner.
10
Iver för ditt hus har förtärt mig. De smädelser från dem som smädade dig föll över mig.
11
Jag grät och fastade, då blev jag förnedrad.
12
Jag klädde mig i säckväv, då blev jag gjord till åtlöje.
13
De vid stadsporten förtalar mig och fyllona sjunger visor om mig.
14
Men jag ber till dig, Herre, om en tid av välvilja. Gud, i din kärleks överflöd, svara mig med din trofasta frälsning.
15
Rädda mig från att sjunka ner i leran. Rädda mig från dem som hatar mig, från det djupa vattnet.
16
Låt inte floden svepa över mig eller djupet svälja mig eller gropen stänga gapet om mig.
17
Herre, svara mig, för din trogna kärlek är underbar. Vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.
18
Dölj inte ansiktet för din tjänare, för jag är i nöd. Skynda att svara mig!
19
Kom mig nära och lös mig. På grund av mina fiender, befria mig.
20
Du ser min förnedring, min besvikelse och vanära. Du ser alla mina fiender.
21
Förnedringen har krossat mitt hjärta och gjort mig sjuk. Jag sökte medkänsla, men förgäves, någon tröstare, men fann ingen.
22
De gav mig gift i maten och i min törst gav de mig ättika.
23
Låt deras matställe bli en snara, deras välgång en fälla.
24
Gör dem helt blinda och ständigt svaga.
25
Ös din vrede över dem, låt din brinnande ilska drabba dem!
26
Låt deras läger bli öde, låt deras tält stå tomma.
27
För de förföljer dem du slagit och pratar om plågan hos dem du sårat.
28
Låt deras synder förökas, låt dem inte komma in i din rättfärdighet.
29
Låt dem strykas från de levandes bok, inte stå skrivna bland de rättfärdiga.
30
Men jag är bedrövad och plågad. Gud, låt din frälsning trygga mig.
31
Jag vill prisa Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
32
Det ska behaga Jahve mer än någon oxe eller tjur med horn och klövar.
33
De betryckta ska se det och glädjas. Ni som söker Gud, era hjärtan ska leva.
34
För Herren lyssnar till de nödlidande, han föraktar inte sina fångna.
35
Himlen och jorden ska prisa honom, haven och allt levande däri.
36
För Gud ska rädda Sion och bygga upp Judas städer. De ska leva där och äga landet,
37
hans tjänares barn ska ärva det, och de som älskar hans namn ska leva där.
Swedish Bible (SB) 2016
Svenskbibel, 2012, 2013, 2016 Ragnar Blomfelt
:
Spara anteckningar