|
| 1 |
|
| Av Asaf. Undervisning. Mitt folk, lyssna till min undervisning, hör noga på mina ord. |
|
| 2 |
|
| Jag ska förmedla visdomsord, låta flöda fram förborgade ting från förr, |
|
| 3 |
|
| sådant vi hört och fått veta, det våra fäder berättat för oss. |
|
| 4 |
|
| Vi ska inte dölja det för deras söner, utan berätta för framtida släkten om Herrens lovvärda handlingar, hans styrka och de mirakler han gjort. |
|
| 5 |
|
| Han gav sitt budskap åt Jakob, sin undervisning åt Israel. Han befallde våra fäder att lära ut den till sina söner. |
|
| 6 |
|
| Detta för att framtida släkten - ännu ofödda söner - skulle få kunskap om den. De skulle sedan berätta för sina söner, |
|
| 7 |
|
| så att de skulle förtrösta på Gud och inte glömma Guds gärningar utan hålla hans bud. |
|
| 8 |
|
| Då skulle de inte bli som sina fäder, ett trotsigt och upproriskt släkte, ett släkte med illojalt hjärta och med en ande otrogen Gud. |
|
| 9 |
|
| Efraims söner var bågskyttar som drog sig tillbaka på stridens dag. |
|
| 10 |
|
| De höll inte Guds förbund, de vägrade följa hans undervisning. |
|
| 11 |
|
| De ignorerade vad Gud hade gjort, de mirakler han visat dem. |
|
| 12 |
|
| Han utförde under som deras fäder bevittnade i Egypten, vid Soan. |
|
| 13 |
|
| Han klöv havet och förde dem igenom, han reste vattnet likt en mur. |
|
| 14 |
|
| Han ledde dem om dagen med ett moln, hela natten med ljuset från eld. |
|
| 15 |
|
| Han splittrade klippor i öknen och lät dem dricka som från djupa hav. |
|
| 16 |
|
| Han lät strömmar bryta fram ur klippan, lät vattnet rinna ner som floder. |
|
| 17 |
|
| Men de fortsatte synda mot honom, de trotsade den Högste i öknen. |
|
| 18 |
|
| Med vett och vilja prövade de Gud, de krävde sådan mat som de älskade. |
|
| 19 |
|
| De talade emot Gud: ”Kan Gud duka ett bord i öknen? |
|
| 20 |
|
| Visst slog han på klippan så att vatten vällde fram och bäckar strömmade. Men kan han också ge bröd eller förse sitt folk med kött?” |
|
| 21 |
|
| När Herren hörde det blev han rasande, eld blossade upp mot Jakob, hans vrede reste sig mot Israel. |
|
| 22 |
|
| För de litade inte på Gud, de trodde inte att han kunde rädda. |
|
| 23 |
|
| Han befallde skyarna där ovan och öppnade himlens portar, |
|
| 24 |
|
| han lät manna regna över dem till föda och gav dem säd från himlen. |
|
| 25 |
|
| Människor åt änglabröd, han sände dem mat och de blev mätta. |
|
| 26 |
|
| Han lät ostanvinden blåsa i skyn, han drev fram sydvinden med sin makt. |
|
| 27 |
|
| Han lät kött regna över dem likt stoft, fåglar talrika som havets sand. |
|
| 28 |
|
| Han lät fåglarna falla mitt i hans läger, runt omkring hans tält. |
|
| 29 |
|
| Och de åt tills de fick nog, för han gav dem vad de ville ha. |
|
| 30 |
|
| Men innan deras begär var mätta, medan maten ännu var i deras mun, |
|
| 31 |
|
| reste sig Guds vrede över dem. Han dödade de starkaste bland dem och slog ner Israels unga män. |
|
| 32 |
|
| Likväl fortsatte de att synda och trodde inte på hans mirakler. |
|
| 33 |
|
| Han lät deras dagar sluta i tomhet och deras år i plötslig fasa. |
|
| 34 |
|
| När han dödade sökte de honom, de vände om och ivrade efter Gud. |
|
| 35 |
|
| De mindes att Gud var deras klippa, att Gud den Högste var deras befriare. |
|
| 36 |
|
| Men deras mun bedrog honom, deras tunga ljög för honom. |
|
| 37 |
|
| Hjärtat höll sig inte till honom, de var otrogna hans förbund. |
|
| 38 |
|
| Men han är barmhärtig. Han sonar synden och fördärvar ej. Han håller ofta tillbaka sin ilska och låter inte all sin vredesglöd bryta ut. |
|
| 39 |
|
| Han tänkte på att de var kött, en vind som sveper förbi och är borta. |
|
| 40 |
|
| Hur ofta trotsade de honom inte i öknen och bedrövade honom i ödemarken! |
|
| 41 |
|
| Ständigt satte de Gud på prov och provocerade Israels Helige. |
|
| 42 |
|
| De tänkte inte på hans makt, dagen då han befriade dem från fienden, |
|
| 43 |
|
| då han utförde sina tecken i Egypten och sina mirakler kring Soan. |
|
| 44 |
|
| Han förvandlade deras floder till blod, och dess flöden blev odrickbara. |
|
| 45 |
|
| Han sände plågsamma insektssvärmar bland dem, och grodor som förstörde för dem. |
|
| 46 |
|
| Han gav deras grödor till gräshoppor, deras arbete till gräshoppssvärmar. |
|
| 47 |
|
| Han förstörde deras vinstockar med hagel, deras sykomorträd med ishagel. |
|
| 48 |
|
| Han överlämnade deras boskap åt hagel, deras hjordar till blixtar. |
|
| 49 |
|
| Han sände mot dem sin brinnande vrede: förbittring och ilska och nöd, en skara änglar som fördärvade. |
|
| 50 |
|
| Han beredde en väg för sin vrede. Han lät dem inte undkomma döden utan överlämnade dem åt pesten. |
|
| 51 |
|
| Han slog alla Egyptens förstfödda, mandomens första frukt i Hams tält. |
|
| 52 |
|
| Han förde ut sitt folk likt får, ledde dem i öknen likt en hjord. |
|
| 53 |
|
| Han ledde dem tryggt, de var inte rädda. Men havet begravde deras fiender. |
|
| 54 |
|
| Han förde dem till sitt heliga land, till berget hans starka hand hade tagit. |
|
| 55 |
|
| Han drev ut folken för dem. Han fördelade landet åt dem som egendom och lät Israels stammar bo i deras tält. |
|
| 56 |
|
| Men de prövade och trotsade Gud den Högste, de följde inte hans lagbud. |
|
| 57 |
|
| De avvek illojalt som sina fäder. De var opålitliga som en defekt båge. |
|
| 58 |
|
| De förargade honom med sina offerhöjder, de eggade hans vrede med sina avgudar. |
|
| 59 |
|
| Gud hörde och blev rasande, han förkastade Israel fullständigt. |
|
| 60 |
|
| Han övergav sin boning i Shilo, tälthelgedomen han bodde i bland människor. |
|
| 61 |
|
| Han gav sin kraft i fångenskap, sin härlighet i fiendens hand. |
|
| 62 |
|
| Han överlämnade sitt folk åt svärdet, han blev arg på sitt egendomsfolk. |
|
| 63 |
|
| Hans unga män förtärdes av eld, hans jungfrur blev utan bröllopssång. |
|
| 64 |
|
| Hans präster föll för svärdet, hans änkor kunde ej sörja. |
|
| 65 |
|
| Då vaknade Herren som ur sömn, ropar likt en drucken stridsman. |
|
| 66 |
|
| Han slog tillbaka sina fiender och gav dem evig vanära. |
|
| 67 |
|
| Han förkastade Josefs tält, han utvalde ej Efraims stam. |
|
| 68 |
|
| Men han utvalde Judas stam, berget Sion som han älskar. |
|
| 69 |
|
| Han byggde sin helgedom likt höjderna, likt jorden som han grundlagt för alltid. |
|
| 70 |
|
| Han utvalde sin tjänare David som han hämtade från fårfållorna. |
|
| 71 |
|
| Han förde honom från tackorna till att bli herde över Jakob, sitt folk, över Israel, sitt egendomsfolk. |
|
| 72 |
|
| David var deras herde med rättrådigt hjärta och ledde dem med förståndig hand. |
|
|
|
|