Hela Israels församling lämnade Elim och kom till öknen Sin, som ligger mellan Elim och Sinai. Det var den femtonde dagen i andra månaden efter att de lämnat Egypten.
Israels söner sa till dem: ”Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten! Vi satt där vid köttgrytorna och hade mat i överflöd. Men ni har fört oss hit ut i öknen för att hela församlingen ska svälta ihjäl.”
Då sa Herren till Mose: ”Lyssna, jag ska göra så att det regnar bröd från himlen åt er. Folket ska varje dag gå ut och samla en dagsranson. Så ska jag pröva dem om de vill följa min lag eller inte.
Mose fortsatte: ”I kväll ska Herren ge er kött att äta och i morgon allt bröd ni behöver. För Herren har hört hur ni klagat mot honom. Men vilka är vi? Ni klagar inte mot oss utan mot Herren.”
”Jag har hört Israels söners klagan. Säg till dem: I skymningen ska ni få äta kött och tidigt i morgon ska ni få allt bröd ni behöver. Då ska ni förstå att jag är Jahve er Gud.”
Israels söner såg på det. Och eftersom de inte visste vad det var, frågade de varandra: ”Vad är det här?” Mose sa till dem: ”Det är maten som Herren gett er att äta.
Han sa till dem: ”Detta är vad Herren sagt: ’I morgon är det sabbatsvila, en sabbat avskild för Herren. Baka det ni vill baka och koka det ni vill koka. Allt som blir över ska ni spara till i morgon.’”
Lyssna! Herren har gett er sabbaten. Därför ger han er bröd för två dagar den sjätte dagen. Bli kvar där du är! Ingen får gå hemifrån den sjunde dagen.”
Mose sa: ”Detta är vad Herren befallt: ’Spara två kilo av det för kommande släkten, så att de får se brödet jag gav er att äta i öknen när jag förde er ut från Egypten.’”