Herren sa till Mose: ”Lämna denna plats, du och folket som du förde ut från Egypten. Gå till det land som jag med ed lovade åt Abraham, Isak och Jakob, då jag sa: Jag ska ge det åt din ätt.
och föra dig till ett land som flödar av mjölk och honung. Men jag ska inte gå upp med dig, för du är ett trotsigt folk, och jag kunde då förgöra dig på vägen.”
För Herren hade sagt till Mose: ”Säg till Israels söner: Ni är ett trotsigt folk. Om jag bara ett ögonblick gick med dig skulle jag förgöra dig. Så lägg nu bort dina smycken, jag ska besluta vad jag ska göra med dig.”
Mose tog tältet och slog upp det långt utanför lägret. Han kallade det mötestältet. Och den som ville rådfråga Herren fick gå ut till mötestältet utanför lägret.
Varje gång Mose gick ut till tältet ställde sig folket upp. De blev stående vid ingången till sitt tält och såg efter Mose tills han hade gått in i tältet.
Och Herren talade till Mose ansikte mot ansikte, som när en man talar till en annan. Sedan vände Mose tillbaka till lägret. Hans tjänare, en ung man vid namn Josua, Nuns son, lämnade inte tältet.
Mose sa till Herren: ”Du har sagt åt mig att leda detta folk dit upp. Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig. Ändå har du sagt: ’Jag känner dig vid namn och jag ser på dig med nåd.’
För hur ska man kunna veta att du ser på mig och ditt folk med nåd om inte du går med oss, så att jag och ditt folk kommer att skiljas ut bland alla andra folk på jorden?”
Han svarade: ”Jag ska låta all min godhet gå förbi framför dig och jag ska ropa ut namnet Jahve inför dig. Jag ska vara nådig mot den jag vill vara nådig mot, och barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig mot.