Mose högg ut två stentavlor likadana som de förra. Tidigt nästa morgon gick han upp på berget Sinai som Herren befallt honom. Han tog med sig de båda stentavlorna.
Han håller fast vid kärlek i tusen släktled och förlåter orättfärdighet, synd och skuld. Men han låter inte den skyldige bli ostraffad. För fädernas synd straffar han barn och barnbarn till tredje och fjärde led.”
Han sa: ”Herre, om du ser på mig med nåd, låt då Herren gå mitt ibland oss. Fastän det är ett trotsigt folk, förlåt oss vår synd och skuld och ta oss till din egendom.”
Herren sa: ”Lyssna, jag sluter ett förbund i närvaro av hela ditt folk. Jag ska göra sådana under som inte gjorts på hela jorden eller hos något folk. Allt folk du lever bland ska se Herrens gärning, för det jag gör med dig ska väcka förundran och fruktan.
Du ska inte sluta något förbund med invånarna i landet. För de horar med sina gudar och offrar åt dem. När de inbjuder dig kommer du att äta av deras offer.
Fira det osyrade brödets högtid. Som jag befallt dig ska du äta osyrat bröd i sju dagar på den bestämda tiden i månaden aviv. För i månaden aviv lämnade du Egypten.
Ett förstfött åsneföl ska du lösa ut med ett lamm. Löses det inte ut ska du bryta nacken av det. Varje förstfödd bland dina söner ska du lösa ut. Ingen ska träda fram inför mitt ansikte tomhänt.
För jag ska driva undan folk för dig och utvidga dina gränser. Ingen ska vilja ta ditt land när du tre gånger om året drar upp för att träda fram inför Jahve din Gud.
Mose gick sedan ner från berget Sinai med vittnesbördets båda tavlor i sina händer. När han gick ner visste han inte att hans ansikte strålade efter att han talat med Herren.
Men varje gång Mose trädde fram inför Herren för att tala med honom tog han av sig slöjan tills han gick ut igen. När han kom ut talade han om för Israels söner vad han fått befallning om.