|
| 1 |
|
| Hör, visheten ropar, förståndet höjer sin röst! |
|
| 2 |
|
| Den står uppe på höjderna, vid vägar och vägskäl. |
|
| 3 |
|
| Vid stadsportarna och vid ingångarna ropar den högt: |
|
| 4 |
|
| ”Jag ropar till er, människor, jag höjer min röst till alla människobarn. |
|
| 5 |
|
| Ni okunniga, lär er klokhet, ni dårar, lär er förnuft! |
|
| 6 |
|
| Lyssna, för jag talar om det som är ädelt, mina läppar säger vad rätt är. |
|
| 7 |
|
| Sanning är vad min mun vill tala, för mina läppar avskyr det onda. |
|
| 8 |
|
| Alla mina ord är rättfärdiga, i inget av dem finns något falskt eller förvänt. |
|
| 9 |
|
| De är klara för de förstående och riktiga för dem som har kunskap. |
|
| 10 |
|
| Ta emot min förmaning hellre än silver och kunskap hellre än rent guld. |
|
| 11 |
|
| För visheten är mer värd än rubiner, inga skatter kan jämföras med den. |
|
| 12 |
|
| Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten, och hos mig finns kunskap om hur man blir förståndig. |
|
| 13 |
|
| Att frukta HERREN är att hata det onda. Jag hatar stolthet, högmod, ont leverne och falskt tal. |
|
| 14 |
|
| Hos mig finns råd och förnuft. Jag är förstånd, och hos mig finns makt. |
|
| 15 |
|
| Genom mig regerar kungar och härskare som stiftar rätta lagar. |
|
| 16 |
|
| Genom mig härskar furstar och stormän, alla som styr rättfärdigt. |
|
| 17 |
|
| Jag älskar alla som älskar mig. De som söker mig ska finna mig. |
|
| 18 |
|
| Hos mig finns rikedom och ära, bestående välfärd och rättfärdighet. |
|
| 19 |
|
| Min frukt är bättre än finaste guld, det jag ger är bättre än renaste silver. |
|
| 20 |
|
| Jag vandrar på rättfärdighetens väg och på rättvisans stigar. |
|
| 21 |
|
| Jag lönar med rikedom dem som älskar mig och fyller deras förråd. |
|
| 22 |
|
| HERREN skapade mig redan i begynnelsen av sitt verk, före allt som han sedan gjorde. |
|
| 23 |
|
| I urtiden formades jag, från begynnelsen, innan jorden fanns. |
|
| 24 |
|
| Jag föddes innan djupen blev till, när det ännu inte fanns några vattenkällor. |
|
| 25 |
|
| Innan bergens grund lades och kullarna blev till föddes jag, |
|
| 26 |
|
| innan han skapat land och fält och jorden på marken. |
|
| 27 |
|
| Jag var med när han bredde ut himlarna och spände upp dess valv över djupen, |
|
| 28 |
|
| när han satte upp molnen och lät källorna i djupet flöda fram, |
|
| 29 |
|
| när han satte en gräns för havet och gav vattnen befallning att inte överskrida den. När han lade jordens grund. |
|
| 30 |
|
| Jag var alltid vid hans sida. Jag var hans ständiga glädje, i hans närhet fröjdades jag. |
|
| 31 |
|
| Jag jublade över hela hans värld och gladde mig över människosläktet. |
|
| 32 |
|
| Lyssna därför till mig, mina barn! Lyckliga är de som följer mina vägar. |
|
| 33 |
|
| Lyssna till min förmaning och bli visa! Förkasta den inte! |
|
| 34 |
|
| Lycklig är den människa som lyssnar till mig, som dagligen vakar vid mina dörrar och väntar vid min tröskel. |
|
| 35 |
|
| Den som finner mig finner livet och HERRENS välbehag. |
|
| 36 |
|
| Men den som syndar mot mig skadar sig själv. De som hatar mig älskar döden.” |
|
|
|
|