Stig ner och sätt dig i stoftet, jungfru dotter Babel! Ner från tronen och sätt dig på marken, kaldeernas dotter! För du ska aldrig mer kallas den milda och bortskämda.
Lyssna nu, du sinnliga, som sitter där så trygg och säger till dig själv: "Jag är, det finns ingen annan! Jag ska aldrig sitta som änka eller mista något barn."
Bådadera ska drabba dig helt plötsligt en dag: barnlöshet och änkestånd. I fullt mått ska de drabba dig, trots alla dina svartkonster och kraftfulla besvärjelser.
Du kände dig säker i din ondska och sa: "Ingen ser mig." Din visdom och kunskap förde dig vilse, och du sa till dig själv: "Jag är, det finns ingen annan!"
Men ofärd ska komma över dig som du inte kan trolla bort. Hemsökelse ska falla över dig som du inte kan sona dig ifrån. Plötslig ödeläggelse ska komma över dig när du minst anar det.
Lyssna, de är lik halm som förtärs av eld, oförmögna att rädda sitt liv från lågorna. Detta blir ingen glöd att värma sig vid, inte som att sitta vid en brasa.