Han grävde upp den, avlägsnade stenar och planterade där bästa vinstockar. Han byggde ett vakttorn i dess mitt och högg ut ett presskar. Han förväntade sig söta druvor, men den gav sura.
Vingården som tillhör härskarornas Herre är Israels hus och Judas folk. De är hans käraste. Han väntade rättvisa men fann blodsdåd, han väntade rättfärdighet men fann skrik.
Därför vidgar dödsriket sin strupe och spärrar upp sitt väldiga gap. Dit ner ska fara stadens främsta tillsammans med den festande och jublande hopen där.
och säger: ”Nu får Gud skynda sig och snart utföra sitt verk så att vi får se det! Låt det komma! Låt det hända vad Israels Helige bestämt, så att vi får erfara det!"
Som eldsflamman förtär strå, som höet sjunker ihop i lågan, så ska deras rot ruttna, deras blomning virvla iväg som stoftet. Detta för att de förkastade lagen från härskarornas Herre och föraktade budskapet från Israels Helige.
Därför flammar Herrens vrede mot hans folk. Han sträcker ut sin hand mot dem och slår dem. Bergen skakar, och liken ligger som sopor på gatorna. Ändå är inte hans vrede blidkad, hans hand är ännu utsträckt.