Han växte upp inför Gud som en späd planta, som ett rotskott ur torr mark. Han var varken attraktiv eller majestätisk. När vi såg honom var det inget i hans yttre som tilltalade oss.
Han var föraktad och övergiven av människor, en plågad man som visste vad sjukdom var. Han var ingen folk tittade på. Han var föraktad och ingen vi brydde oss om.
Han blev genomborrad på grund av våra överträdelser, krossad på grund av våra synder. Straffet lades på honom och vi fick fred. Och genom hans sår är vi helade.
Han blev misshandlad och plågad. Men han öppnade inte munnen. Han var lik ett lamm som förs till slakt. Lik ett får som tiger inför fårklipparna, så öppnade han inte munnen.
Det var Herrens vilja att slå honom hårt. När du gör hans liv till ett skuldoffer, ska han se efterkommande och leva länge. Och genom hans hand ska Herrens vilja ha framgång.
Därför ger jag honom del med de många, och de mäktiga ska han få som byte, för han tömde ut sitt liv till döden och blev räknad bland förbrytare. Ändå bar han de mångas synd och medlade för förbrytarna.