Gå och ropa i Jerusalems öron: Så säger Herren: Jag minns din ungdoms godhet, din kärlek som brud när du följde mig i öknen, i landet där ingen kan så.
De frågade inte: ”Var är Herren, som förde oss upp från Egypten, som ledde oss i öknen, ett öde land med gropar, torka och dödsskugga, ett obebott land där ingen färdas?”
Prästerna frågade inte: ”Var är Jahve?” De lagkunniga kände mig inte, ledarna syndade mot mig. Profeterna profeterade i Baals namn och följde värdelösa gudar.
Din egen ondska ska disciplinera dig, ditt avfall ska bestraffa dig. Förstå och inse därför hur ont och bittert det är att du överger Jahve din Gud och inte fruktar mig, säger Jahve, härskarornas Gud.
För länge sedan bröt jag sönder ditt ok och slet av dina bojor, men du sa: ”Jag vill inte slava för dig!” På alla höga kullar och under alla grönskande träd skrevade du och horade.
Hur kan du påstå att du inte orenat dig eller följt baalerna? Se bara på ditt beteende i dalen, inse vad du gjort! Du är som ett ystert kamelsto som ränner hit och dit,
som en vildåsna van vid öknen flåsande i sin brunst. Vem kan tygla hennes begär? Den som vill ha henne tröttar inte ut sig. Vid parningstiden är hon lätt att finna.
De säger till trästycket: ”Du är min far”, och till stenen: ”Du födde mig”. De vänder ryggen mot mig och inte ansiktet. Men i ofärdens tid säger de: ”Res dig och hjälp oss!”
Du släkte, beakta Herrens ord! Har jag varit en öken för Israel eller ett land av tjockt mörker? Varför säger mitt folk: ”Vi gör vad vi vill och lämnar dig för alltid!”