Förkunna för folkslagen, ropa ut, res ett baner, ropa ut och dölj det inte! Säg att Babel är erövrat, Bel är vanärad, Merodak är krossad. Gudabilderna är vanärade, avgudarna krossade.
Alla som mötte dem slukade dem. Deras fiender sa: ”Vi är oskyldiga, för de har syndat mot Herren, rättfärdighetens boning, mot Jahve, deras fäders hopp.”
För jag väcker en armé av väldiga folk från landet i norr och för dem mot Babel. De ställer upp till strid mot henne, från norr ska Babel erövras. Deras pilar liknar en segrande hjälte som inte vänder tomhänt tillbaka.
Höj krigsrop över henne från alla sidor: ”Hon ger upp! Hennes bålverk har fallit, hennes murar är nedrivna!” Detta är Herrens hämnd. Hämnas på henne, vedergäll henne!
I de dagarna och på den tiden, säger Herren, ska de leta efter Israels skuld, men den är borta, efter Judas synder, men de finns ej mer. För jag förlåter dem som jag låter leva.
Kalla på bågskyttar mot Babel, alla som kan spänna en båge. Slå läger runt omkring henne, låt ingen undkomma! Vedergäll Babel för hennes ogärningar, gör mot henne det hon själv gjort. För Babel har varit arrogant mot Herren, Israels Helige.
Men deras Återlösare är stark, Jahve är hans namn, han som är över härskarorna. Han tar sig noga an deras sak och skänker frid åt jorden men ofrid åt Babels invånare.
Som ett lejon ska han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Jag ska på ett ögonblick jaga bort dem därifrån. Jag ska sätta över dem den som är utvald. För vem är som jag? Vem kan utmana mig? Vilken herde kan stå emot mig?
Hör därför vad Herren beslutat om Babel, hans planer mot kaldeernas land: Även de minsta i hjorden ska släpas bort. Och deras betesmark gör han öde på grund av dem.