Sök skydd och ge er av från Jerusalem, ni Benjamins söner! Blås i hornet i Tekoa, res ett baner över Bet-Hakkerem, för ofärd hotar från norr med stor förödelse.
Så säger härskarornas Herre: ”Bärga efterskörden av Israels återstod, som från en vinstock. Sträck åter ut din hand, som när druvor plockas från rankorna.”
Jag är fylld av Herrens vrede, jag står inte ut med att hålla den tillbaka. ”Ös ut den över barnen på gatan och över de unga där de samlas. Man och hustru ska tas med, vuxna och gamla.
Skämdes de för allt vidrigt de gjort? Nej, de skämdes inte, de fattar inte ens vad det är att skämmas. Därför ska de falla bland dem som faller. Vid den tid då jag straffar dem ska de ramla ihop, säger Herren.
Så säger Herren: Ställ er vid vägarna och se! Fråga efter de gamla stigarna, efter den goda vägen. Gå på den och ni ska finna själslig ro. Men de svarade: ”Nej, där vill vi inte gå!”
De greppar båge och spjut, de är grymma och skoningslösa. De skriar som havets dån. De rider sina hästar i formation, rustade till krig mot dig, dotter Sion.