Benen ska spridas ut för solen, månen och himlens alla stjärnor, som de har älskat, dyrkat, följt, rådfrågat och tillbett. De ska inte samlas ihop eller begravas, de ska bli gödsel på marken.
Jag har lyssnat och hört. De talar inte sanning. Ingen ångrar sin ondska och säger: ’Vad har jag gjort?’ Alla avviker åt eget håll, likt en häst som stormar fram i strid.
Därför ska jag ge deras hustrur åt andra män och deras åkrar åt andra ägare. Hög eller låg, alla är oärliga girigbukar. Profet eller präst, alla beter sig falskt.
De ska få skämmas för att de gjort något så vidrigt. Ändå känner de ingen skam, de fattar inte ens vad det är att skämmas. Därför ska de falla bland dem som faller. Vid den tid då jag straffar dem ska de ramla ihop, säger Herren.
Jag ska rycka bort dem, säger Herren. Inga druvor blir kvar på vinstockarna, inga fikon på fikonträden, bladen ska vissna. Det jag gav dem ska berövas dem.”
”Varför sitter vi bara här? Kom samman, låt oss gå in i de befästa städerna och möta slutet där, för Jahve vår Gud gör slut på oss. Han ger oss förgiftat vatten att dricka, för vi har syndat mot Herren.
”Från Dan hörs hans hästar fnysa. När hans hingstar frustar bävar hela landet. De kommer för att sluka landet och allt däri, staden och alla boende där.
Lyssna! Dottern mitt folk ropar från fjärran land: ”Är inte Herren på Sion? Är inte hennes Kung där?” ”Varför har de utlöst min vrede med sina bilder, med sina främmande avgudar?”