Herren har i sin vrede täckt dottern Sion med mörka moln! Han kastade Israels härlighet från himlen ner till jorden. Han tänkte inte på sin fotpall på sin vredes dag.
Herren slukade skoningslöst Jakobs alla boningar. I sin vrede raserade han dottern Judas fästningar. Han jämnade dem med marken och vanärade riket och furstarna.
I vredens hetta högg han av Israels hela styrka. Han drog tillbaka sin högra hand när fienden kom. Han brann i Jakob likt en flammande eld som förtärde allt runt omkring.
Han spände sin båge som en fiende. Hans högra hand var redo. Som en motståndare dödade han allt som var kärt för ögat. Han öste sin vrede som eld över dottern Sions tält.
Han skövlade sin tempelplats som en trädgård, han förstörde sin mötesplats. Herren fick Sion att glömma högtid och sabbat. I sin brinnande vrede föraktade han kung och präst.
Herren beslöt att förstöra dottern Sions murar. Han spände ut mätsnöret. Han avhöll sig inte från att skövla. Han lät vallar och murar sörja. Allt är nedslaget.
Hennes portar har sjunkit ner i marken. Han förstörde och bröt av hennes bommar. Hennes kung och furstar bor bland folken. Lagen är borta, hennes profeter får inga syner från Herren.
Vad ska jag säga dig? Vad liknar du, dotter Jerusalem? Vad ska jag jämföra dig med för att trösta dig, du jungfru dotter Sion? Din skada är väldig som havet, vem kan bota dig?
Dina profeters syner var tomhet och illusion. De visade dig inte din skuld så att du kunde återupprättas. De såg visioner för dig som var tomhet och bländverk.
Alla som går vägen förbi klappar sina händer och visslar och skakar på huvudet åt dottern Jerusalem: ”Är detta staden som kallades fullkomlig i skönhet, hela jordens glädje?”
Alla dina fiender gapar mot dig. De visslar och skär tänder och säger: ”Vi har slukat henne! Vi har väntat på den här dagen. Vi fick uppleva och se den!”
Herren utförde sin plan. Han uppfyllde sitt ord som han befallde för länge sedan. Han slungade ner skoningslöst. Han lät fienden jubla över dig. Han upphöjde dina motståndares makt.
Stig upp om natten och ropa vid första vakten. Utgjut hjärtat som vatten inför Herrens ansikte. Lyft händerna till honom för dina barns liv, de som tynar bort av hunger i alla gathörn.
Som till högtidsdag bjöd du in terror från alla håll. På Herrens vredes dag var det ingen som undkom eller överlevde. Dem jag kelat med och fostrat har min fiende dräpt.