|
| 1 |
|
| Jag är mannen som fått uppleva lidande av hans vredes käpp. |
|
| 2 |
|
| Han ledde och förde mig i mörker istället för ljus. |
|
| 3 |
|
| Ja, han vände handen mot mig utan uppehåll dagen lång. |
|
| 4 |
|
| Han tärde mitt kött och min hud och krossade mina ben. |
|
| 5 |
|
| Han belägrade och omringade mig med gift och motgång. |
|
| 6 |
|
| Han har satt mig i mörkret, som de sedan länge döda. |
|
| 7 |
|
| Han spärrade in mig så att jag inte kommer ut. Han lade på mig tunga bojor. |
|
| 8 |
|
| Hur mycket jag än ropade så blockerade han min bön. |
|
| 9 |
|
| Han spärrade mina vägar med stenblock och gjorde mina stigar krokiga. |
|
| 10 |
|
| Han låg i bakhåll som en björn, som ett dolt lejon. |
|
| 11 |
|
| Han förde mig på avvägar, sönderslet mig, och lät mig ligga övergiven. |
|
| 12 |
|
| Han spände sin båge och ställde mig som mål för sin pil. |
|
| 13 |
|
| Sitt kogers pilar sköt han in i min kropp. |
|
| 14 |
|
| Jag blev till åtlöje för allt mitt folk, deras nidvisa dagen lång. |
|
| 15 |
|
| Han fyllde mig med bitterhet, gav mig malört att dricka. |
|
| 16 |
|
| Han krossade mina tänder mot stenar och tryckte ner mig i askan. |
|
| 17 |
|
| Du berövade min själ friden, jag har glömt vad lycka är. |
|
| 18 |
|
| Jag sa: ”Jag har förlorat all kraft och mitt hopp till Herren.” |
|
| 19 |
|
| Minns min nöd och hemlöshet, det är malört och gift! |
|
| 20 |
|
| Jag minns det oavbrutet och blir deprimerad. |
|
| 21 |
|
| Följande tar jag till hjärtat vilket ger mig hopp: |
|
| 22 |
|
| Herrens trogna kärlek upphör aldrig, hans barmhärtighet tar aldrig slut. |
|
| 23 |
|
| De förnyas varje morgon. Din trofasthet är väldig. |
|
| 24 |
|
| Min själ säger att jag tillhör Herren, därför står mitt hopp till honom. |
|
| 25 |
|
| Herren är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom. |
|
| 26 |
|
| Det är gott att i stillhet vänta på Herrens frälsning. |
|
| 27 |
|
| Det är gott för en man att bära ett ok i sin ungdom. |
|
| 28 |
|
| Han ska sitta ensam och tyst, för Gud har lagt det på honom. |
|
| 29 |
|
| Han ska begrava munnen i stoftet, kanske finns det hopp. |
|
| 30 |
|
| Han ska vända sin kind mot den som slår och låta sig fyllas av hån. |
|
| 31 |
|
| Herren förkastar inte för alltid. |
|
| 32 |
|
| Om han bedrövat, så förbarmar han sig i sin stora kärlek, |
|
| 33 |
|
| för det är inte av hjärtat han plågar och bedrövar människors söner. |
|
| 34 |
|
| Att krossa landets alla fångar under sina fötter, |
|
| 35 |
|
| att neka en man rättvisa inför den Högstes ansikte, |
|
| 36 |
|
| att förvränga någons rättssak – skulle Herren inte se det? |
|
| 37 |
|
| Vem talade och det blev till? Var det inte Herren som befallde? |
|
| 38 |
|
| Kommer inte ofärden och välfärden från den Högstes mun? |
|
| 39 |
|
| Varför klagar en människa i livet? Varför klagar en man över sin synd? |
|
| 40 |
|
| Låt oss pröva och granska våra vägar, och vända om till Herren! |
|
| 41 |
|
| Låt oss lyfta våra hjärtan och händer till Gud i himlen! |
|
| 42 |
|
| Vi har syndat och revolterat, och du har inte förlåtit. |
|
| 43 |
|
| Du dolde dig i vrede och förföljde oss. Du dödade skoningslöst. |
|
| 44 |
|
| Du dolde dig i moln så att ingen bön kunde passera. |
|
| 45 |
|
| Du gjorde oss till skräp och skit bland folken. |
|
| 46 |
|
| Alla våra fiender gapar mot oss. |
|
| 47 |
|
| Fasa och fallgropar möter oss, vandalism och sönderfall. |
|
| 48 |
|
| Tårar flödar från ögat, för dottern mitt folk går under. |
|
| 49 |
|
| Oavbrutna tårar som aldrig vill upphöra, |
|
| 50 |
|
| förrän Herren blickar ner från himlen och ser. |
|
| 51 |
|
| Det gör ont i mig att se min stads alla döttrar. |
|
| 52 |
|
| Jag blev utan orsak jagad som en fågel av mina fiender. |
|
| 53 |
|
| De vräkte mig levande i gropen och kastade sten på mig. |
|
| 54 |
|
| Vatten forsade över mitt huvud och jag sa: ”Nu är det slut!” |
|
| 55 |
|
| Jag anropade ditt namn, Jahve, från gropens djup. |
|
| 56 |
|
| Du hörde mig: ”Slut inte ditt öra för mitt bönerop om lindring.” |
|
| 57 |
|
| Du kom nära den dagen jag anropade dig, du sa: ”Var inte rädd!” |
|
| 58 |
|
| Herre, du tog dig an min sak, du friköpte mitt liv. |
|
| 59 |
|
| Herre, du ser hur illa jag behandlas, döm i min sak! |
|
| 60 |
|
| Du ser all deras hämndlystnad, alla deras intriger mot mig. |
|
| 61 |
|
| Herre, du har hört deras hån, alla deras intriger mot mig. |
|
| 62 |
|
| Mina fiender viskar och mumlar om mig dagen i ända. |
|
| 63 |
|
| Märk väl att vare sig de sitter eller står sjunger de nidvisor om mig. |
|
| 64 |
|
| Du ska ge dem vad de förtjänar, Herre, för vad de har gjort. |
|
| 65 |
|
| Du ska ge dem ett obstinat hjärta, din förbannelse ska vara över dem. |
|
| 66 |
|
| Du ska förfölja dem i vrede och ha ihjäl dem under Herrens himmel. |
|
|
|
|