Det var i det trettionde året, på femte dagen i fjärde månaden. Jag var bland de bortförda vid floden Kebar. Då öppnades himlen och jag såg syner från Gud.
Jag tittade och såg en stormvind komma från norr, ett stort eldsflammande moln som omgavs av ljus. I skenets mitt syntes något som liknade glänsande metall.
Till utseendet liknade varelserna glödande kol, och det var likt brinnande facklor som rörde sig fram och tillbaka mellan varelserna. Elden strålade och blixtar for ut ur elden.
När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen. När de stod stilla, stod hjulen stilla. När de lyfte från marken lyfte också hjulen eftersom varelsernas ande var i hjulen.
När de rörde sig lät ljudet av deras vingar som bruset av väldiga vattenmassor. Det lät som den Allsmäktiges röst. Det lät som dånet från en armé. När de stannade höll de sina vingar sänkta.
Från det som verkade vara hans höfter och uppåt, såg jag något som liknade glänsande metall, och runt om något som liknade eld. Från höfterna och neråt såg jag något som liknade eld. Han omgavs av ett ljussken.
Ljusskenet omkring honom var som regnbågen i skyn en regnvädersdag. Sådan var synen som liknade Herrens härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte. Och jag hörde rösten av någon som talade.