Vatten gav den växt. Djupa källor gjorde den hög. Källorna strömmade runt platsen där den var planterad, och sände ut sina flöden till markens alla träd.
Alla himlens fåglar byggde bon bland grenverket. Alla markens djur födde sina ungar under grenarna. Och under cederns skugga bodde alla de stora folken.
Ingen ceder i Guds trädgård kunde mäta sig med den. Ingen cypress hade ett sådant grenverk. Ingen lönn bar kvistar som den. Inget träd i Guds trädgård liknade den i skönhet.
Främlingar, de grymmaste folk, högg ner den och lät den ligga. Kvistarna föll på berg och i alla dalar, de brutna grenarna låg i landets alla bäckar. Och alla jordens folk gav sig av från dess skugga och lät den ligga.
Detta sker för att inget träd vid vatten ska växa sig hög och sträcka sin topp upp bland molnen. Inget välvattnat träd ska nå så högt som dit. För alla är bestämda åt döden. De ska ner i underjorden bland människosöner som gått i graven.
Så säger Herren Jahve: Den dag cedern for ner i dödsriket bringade jag sorg. Jag förseglade djupet över den och lät vattendragen stå stilla och höll tillbaka de stora vattnen. Jag klädde Libanon i sorgdräkt för den. Och markens alla träd vissnade över den.
Jag orsakade bävan hos folken vid dånet av cederns fall när jag kastade ner den i dödsriket till dem som gått i graven. Och i underjorden tröstade sig då alla Edens träd, de utvalda och bästa på Libanon, alla som haft vatten att dricka.
Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Du ska kastas ner i underjorden med Edens träd och ligga bland de oomskurna, hos dem som dödats med svärd. Detta är farao och hela hans folkhop, säger Herren Jahve.”