”Människoson, sjung en sorgesång över farao, Egyptens kung: Du såg dig som ett unglejon bland folken. Men du är som ett havsmonster som stormar fram i dina floder, rör upp vattnet med fötterna och grumlar floderna.
Jag ska slunga upp dig på land och kasta dig på bara marken. Jag ska göra så att himlens alla fåglar slår ner på dig och att jordens alla vilddjur äter sig mätta på dig.
Jag ska få många folk att bli bestörta över dig. Och deras kungar ska slås av skräck över dig när de ser mig svinga svärdet. Den dag du faller ska de alla varje ögonblick frukta för sitt liv.
Mäktiga krigsledare ska tala från dödsrikets mitt om honom och hans allierade: ’De oomskurna har stigit ner och nu ligger de där, genomborrade med svärd.’
Där ligger Elam med hela sin folkhop runt sin grav. Alla är slagna, fallna av svärd. Oomskurna steg de ner i underjorden. De spred terror omkring sig i de levandes land, nu får de bära sin vanära med dem som gått i graven.
Bland de slagna fick Elam sin bädd, med hela sin folkhop runt sin grav. De är alla oomskurna, dräpta med svärd, för de spred terror i de levandes land. Nu får de bära sin vanära med dem som gått i graven. De har lagts bland de slagna.
De ligger inte bland krigarna som föll oomskurna, de som gick ner till dödsriket med sina krigsvapen och fick sina svärd lagda under sina huvuden. Deras skulder vilar över deras ben, för de spred terror i de levandes land.
Där ligger Edom med sina kungar och alla sina furstar. Trots all sin makt fick de sin plats bland dem som dödats med svärd. De ligger med de oomskurna och med dem som gått i graven.
Där ligger alla Nordlandets furstar och alla sidonier, som steg ner med de slagna. De har vanärats för all den terror de orsakat genom sin makt. De ligger där oomskurna bland dem som genomborrats med svärd. De bär sin vanära med dem som gått i graven.
Jag spred terror genom honom i de levandes land. Men nu läggs han bland de oomskurna, hos dem som dödats med svärd, farao och hela hans folkhop, säger Herren Jahve.”