Men säg att väktaren ser svärdet komma men inte stöter i hornet för att varna folket. Och svärdet kommer och tar en bland dem. Han tas då på grund av egen skuld, men jag håller väktaren ansvarig för hans död.
När jag säger till en ond: ’Du som är ond måste dö!’ och du inte varnar honom för den väg han går, då ska den onde dö på grund av sin skuld. Men jag håller dig ansvarig för hans död.
Men säg att du varnar den som är ond. Du säger att han ska vända om från sin väg, men han vägrar vända om. Då ska han dö på grund av sin skuld, men du själv har räddat ditt liv.
Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Jahve, jag gläds inte åt den ondes död, utan jag vill att den som är ond vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Varför vill ni dö, Israels hus?
Men du människoson, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rättfärdighet ska inte rädda honom den dag han syndar. Den som är ond ska inte falla genom sin ondska den dag han vänder om från sin ondska. Och den rättfärdige ska inte kunna leva genom sin rättfärdighet den dag han syndar.
Om jag säger till den rättfärdige att han ska få leva, men han sedan förlitar sig på sin rättfärdighet och lever orättfärdigt, då ska inga av hans rättfärdiga handlingar bli ihågkomna. Han ska dö på grund av det orättfärdiga han gjort.
så att denne onde man återlämnar panten, ersätter vad han stulit, vandrar efter livets bud och inte lever orättfärdigt, då ska han sannerligen få leva och inte dö.
På kvällen före flyktingens ankomst var Herrens hand över mig. Han öppnade min mun på morgonen innan mannen kom. Så jag kunde tala och var inte längre stum.
”Människoson, de som bor bland ruinerna i Israel säger: ’Trots att Abraham var ensam ärvde han landet. Men vi är många, så mycket mer har vi fått landet som egendom!’
Säg så här till dem: Så säger Herren Jahve: Så sant jag lever, de som är bland ruinerna ska falla för svärd, de som befinner sig ute på fälten ger jag till föda åt vilddjur, och de som håller till bland klippor och grottor ska dö av pest.
De kommer till dig som brukligt och sätter sig hos dig som mitt folk. De hör dina ord men handlar inte efter dem. De uttrycker sig kärleksfullt, men deras hjärtan far efter mammon.