”Människoson, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till herdarna: Så säger Herren Jahve: Fördömelse över er, ni Israels herdar som bara tar hand om er själva! Ska inte herdarna ta hand om fåren?
Ni har inte stärkt de svaga, botat de sjuka, förbundit de sårade, återfört de vilsegångna, uppsökt de förlorade. Utan ni härskade över dem strängt och hårt.
Så sant jag lever, säger Herren Jahve: Sannerligen, mina får har blivit till byte och rov för alla markens vilddjur, för de har ingen herde. Mina herdar bryr sig inte om mina får, för herdarna tänker bara på sig själva och inte på mina får.
Så säger Herren Jahve: Lyssna! Jag är emot herdarna och ska kräva tillbaka mina får ur deras händer. Jag gör slut på deras herdetjänst. De ska inte mer kunna föda sig själva, för jag ska rädda mina får ur deras gap så att de inte blir föda åt dem.
Som en herde tar hand om sin hjord när han är hos sina får som varit skingrade, så ska jag ta hand om mina får och rädda dem från alla orter dit de skingrades under en mulen och mörk dag.
Jag ska föra dem ut från folken, samla dem från länderna och föra dem till sitt eget land. På Israels berg, vid bäckarna och överallt där de bor i landet ska jag valla dem.
På goda betesmarker ska jag valla dem, på Israels höga berg ska de ha sina ängar. Där ska de få vila på goda betesmarker. De ska ha saftigt bete på Israels berg.
Jag ska uppsöka de förlorade, återföra de vilsegångna, förbinda de sårade, och stärka de svaga. Men de feta och de starka ska jag förgöra, jag ska valla dem till domen.
Är det inte nog att ni får gå i vall på den bästa betesmarken? Måste ni också trampa ner återstoden av er betesplats? Är det inte nog för er att få dricka det klara vattnet? Måste ni också med era klövar grumla det som återstår?
Markens träd ska bära frukt och jorden ska ge gröda. Och de ska bo trygga i landet. De ska förstå att jag är Jahve när jag bryter av deras ok och räddar dem från slavdrivarna.