Jag såg där en gestalt som till utseendet liknade en eld. Från det som såg ut att vara hans höfter och neråt var eld. Och från hans höfter och uppåt syntes något som liknade strålglans, som glänsande metall.
Han sträckte ut något som liknade en hand och grep en lock av mitt hår. Och Anden lyfte upp mig mellan himmel och jord och förde mig till Jerusalem medan jag såg syner från Gud. Jag fördes till den inre förgårdens port åt norr till. Där stod avgudabilden som väckt Guds svartsjuka vrede.
Han sa till mig: ”Människoson, lyft din blick mot norr.” Så jag lyfte blicken mot norr. Då såg jag vid själva ingången norr om altarporten den avgudabild som hade väckt Guds svartsjuka.
Han sa: ”Människoson, ser du vad de sysslar med? Israels hus beter sig så hemskt vidrigt här att jag måste lämna min helgedom. Men du ska få se ännu värre vidrigheter.”
Framför dem stod sjuttio av Israels äldste. Jaasanja, Shafans son, stod mitt ibland dem. Varje man hade ett rökelsekar i handen, och en doft steg upp från rökelsemolnet.
Han sa: ”Människoson, ser du vad de äldste i Israels hus sysslar med i mörkret, i rummen där varje man har sin avgudabild? De säger: Herren ser oss inte, Herren har övergett landet.”
Så förde han mig till den inre förgården till Herrens hus. Där, vid ingången till Herrens tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män med ryggen mot Herrens tempel och ansiktet vänt mot öst. De tillbad solen i öster.
Han sa: ”Ser du detta, människoson? Räcker det inte för Judas hus att begå de vidrigheter de begår här? Måste de också fylla landet med våld och öka min vrede? Se hur de sätter kvisten för sin näsa!