Se, då kom sex män från övre porten, åt norr till. Var och en med ett dödsvapen i handen. Bland dem fanns en man iklädd linnekläder och med ett skrivdon i bältet. De kom och ställde sig bredvid kopparaltaret.
Israels Guds härlighet hade lyft sig från keruben som den vilat på och flyttat sig till tempelhusets tröskel. Han ropade till mannen som var iklädd linnekläder och med skrivdon i bältet.
Herren sa till honom: ”Gå igenom Jerusalems stad och sätt ett korstecken i pannan på de män som suckar och stönar över alla vidrigheter som begås där.”
Slakta och döda gamla män, unga män, unga kvinnor, barn och vuxna kvinnor! Men rör ingen med korstecknet på sig. Börja vid min helgedom.” Så de började med de äldste som stod framför templet.
Medan de slog folk blev jag ensam kvar. Jag föll ner på mitt ansikte och ropade: ”O, Herre Jahve! Tänker du förgöra all återstod av Israel genom att ösa din vrede över Jerusalem?”
Han sa till mig: ”Israels och Judas skuld är oerhört stor. Landet är fullt av blod och staden full av orättvisa. De säger: ’Herren har övergett landet, Herren ser inget.’