I den persiske kungen Koresh tredje regeringsår kom ett budskap till Daniel, som kallades Belteshassar. Budskapet var sant och handlade om ett stort krig. Han gav akt på budskapet och fick insikt om synen.
Hans kropp liknade krysolit, ansiktet liknade en blixt, ögonen liknade eldslågor, armarna och benen liknade glänsande koppar. Hans ord var som bruset av en väldig folkmassa.
Han sa till mig: ”Daniel, du som är så omtyckt, förstå orden jag talar till dig och res dig upp, för jag har nu blivit sänd till dig.” Vid de orden reste jag mig skälvande upp.
Han sa: ”Var inte rädd, Daniel. Från första dagen när du bestämde dig för att förstå och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord varit hörda. Och jag har kommit på grund av dina ord.
Fursten över Persiens rike gjorde motstånd mot mig under tjugoen dagar. Då kom Mikael, en av de främsta furstarna och bistod mig, och jag blev kvar där hos Persiens kungar.
Han som liknade en människoson vidrörde då mina läppar. Och jag tog till orda och sa till honom som stod framför mig: ”Min herre, på grund av synen har jag ångest och är helt kraftlös.
Han sa: ”Var inte rädd, du som är så omtyckt! Frid till dig! Var riktigt stark!” När han talade med mig kände jag mig styrkt och sa: ”Tala, min herre, för du har styrkt mig.”
Sedan sa han: ”Förstår du varför jag har kommit till dig? Men nu måste jag återvända för att strida mot fursten över Persien, och när jag drar ut kommer fursten över Grekland.