Jag lyfte blicken och såg en bagge med två horn stå framför floden. Båda hornen var långa, men det ena var längre än det andra och hade växt fram senare.
Jag såg baggen stånga mot väster, norr och söder. Inget djur kunde stå emot honom. Ingen kunde rädda någon ur hans våld. Han gjorde som han ville och blev mäktig.
Jag funderade över detta. Och se! Då kom en bock västerifrån. Han gick fram över hela jorden utan att vidröra marken. Bocken hade ett väldigt horn i pannan.
Jag såg honom komma inpå baggen och ilsket angripa honom. Han stångade baggen och krossade hans båda horn. Baggen hade ingen kraft att stå emot honom. Så bocken slog honom till marken och trampade på honom. Ingen kunde rädda baggen ur bockens våld.
Bocken blev mycket mäktig. Men när han var som starkast bröts det stora hornet av, och i dess ställe växte fyra väldiga horn upp, mot himlens fyra väderstreck.
Sedan hörde jag en av de heliga tala. En annan helig frågade den som talade: ”Hur lång tid avser synen om det dagliga offret och det förödande upproret som gör att både helgedom och hären trampas ner?”
Han kom nära där jag stod. Jag blev förskräckt när han kom och föll ner på mitt ansikte. Han sa till mig: ”Du människoson, förstå att synen avser den sista tiden.”
Hans styrka blir stor, men inte genom egen styrka. Han ska orsaka ohygglig skada och lyckas i sin gärning. Han ska fördärva mäktiga män och det heliga folket.
Genom sin list ska han lyckas med sitt svek. Han ska betrakta sig som överlägsen, och utan att tveka ska han fördärva många. Han ska resa sig mot furstarnas Furste, men bli krossad utan hjälp av människohand.
Jag, Daniel, var utmattad och sjuk några dagar. Sedan steg jag upp och utförde min tjänst hos kungen. Jag var bestört över synen, den gick inte att förstå.