|
| 1 |
|
| Präster, hör! Israels hus, lyssna! Kungens hus, hör på! Domen gäller er, för ni har blivit en snara för Mispa, ett utspänt nät på Tabor. |
|
| 2 |
|
| De upproriska är djupt inne i sitt slaktande. Men jag ska tukta dem alla. |
|
| 3 |
|
| Jag känner Efraim och Israel är inte dold för mig. För Efraim lever nu promiskuöst och Israel är orent. |
|
| 4 |
|
| Deras handlingar hindrar dem från att vända om till sin Gud. För en promiskuös ande är mitt ibland dem, och de känner inte Herren. |
|
| 5 |
|
| Israels arrogans vittnar mot honom. Israel och Efraim snubblar på grund av deras skuld. Även Juda snubblar med dem. |
|
| 6 |
|
| De går med sina får och oxar för att söka Herren, utan att finna honom. Han har dragit sig undan från dem. |
|
| 7 |
|
| De har varit falska mot Herren, för de har fött illegitima barn. Nu ska nymånadsfesten förtära dem och deras åkrar. |
|
| 8 |
|
| Stöt i horn i Gibea, blås i trumpet i Rama! Slå larm i Bet-Aven: Akta dig, Benjamin! |
|
| 9 |
|
| Efraim ska ödeläggas på straffets dag. Bland Israels stammar kungör jag det som är sant. |
|
| 10 |
|
| Judas stormän liknar sådana som flyttar gränser. Jag ska ösa min vrede över dem likt vatten. |
|
| 11 |
|
| Efraim är förtryckt, rättvisan är krossad, för villigt följde han människobud. |
|
| 12 |
|
| Så jag är som mal för Efraim och som röta för Judas hus. |
|
| 13 |
|
| Efraim såg sin sjukdom och Juda sitt sår. Då gick Efraim till Assur och sände bud till den store kungen. Men han kan inte hela er eller bota era sår. |
|
| 14 |
|
| För jag är som ett lejon mot Efraim, som ett unglejon mot Judas hus. Jag själv river dem och går min väg. Jag släpar dem bort och ingen kan rädda. |
|
| 15 |
|
| Jag går iväg och återvänder till min plats tills de blir varse sin skuld och söker mitt ansikte. I sin nöd ska de leta efter mig. |
|
|
|
|