Det är en dag av mörker och dunkel, en dag av moln och dimma. Som gryningen sprider sig över bergen kommer ett stort och mäktigt folk. Dess like har aldrig funnits och ska aldrig förekomma i framtida släkten.
Herren höjer sin röst framför sin här. Hans armé är enorm. Den som verkställer hans order är mäktig. För Herrens dag är stor och helt fruktansvärd. Vem kan uthärda den?
Riv sönder era hjärtan, inte era kläder. Vänd om till Jahve er Gud. För han är nådig och barmhärtig, tålmodig och kärleksfull. Han kan avstå från att sända ofärd.
Låt prästerna som tjänar Herren gråta mellan förhuset och altaret. Låt dem säga: ”Herre, skona ditt folk. Låt inte dina egna skymfas och bli en nidvisa bland folken. Varför ska folken få säga: ’Var är deras Gud?’”
Armén från norr ska jag driva långt bort från er, jaga iväg till ett torrt och öde land, förtruppen mot Döda havet eftertruppen mot Medelhavet. Hans förruttnelsestank ska stiga upp. För han har gjort stordåd.
Jubla, ni Sions söner, gläd er i Jahve er Gud! För han skänker er rättfärdighetens lärare. Och han sänder er rikligt med regn, både höstregn och vårregn som förr.
Och då ska var och en som anropar Jahves namn bli frälst. För på Sions berg och i Jerusalem ska det finnas räddning, så som Herren lovat, bland återstoden som Herren kallar.