Arons söner Nadab och Abihu tog var sitt fyrfat och lade eld i dem, samt rökelse och bar fram osanktionerad eld inför Herren. Detta hade Herren inte befallt dem.
Mose sa till Aron: ”Detta är vad Herren sa: Jag visar mig helig på dem som står mig nära, och inför allt folket visar jag min härlighet.” Aron förblev tyst.
Mose kallade på Mishael och Elsafan, söner till Arons farbror Ussiel, och sa till dem: ”Kom hit och bär ut era släktingar från helgedomen, utanför lägret.”
Mose sa till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar: ”Låt inte håret hänga och riv inte sönder era kläder. För då ska ni dö och vrede drabbar hela församlingen. Men era bröder, hela Israels hus, får gråta över elden som Herren tänt.
”Du eller dina söner får inte dricka vin eller starka drycker när ni går in i mötestältet, för att ni inte ska dö. Detta är en bestående stadga för er från släkte till släkte.
Mose sa till Aron och hans kvarvarande söner Eleasar och Itamar: ”Ta det matoffer som blivit över av Herrens eldoffer och ät det osyrat vid sidan av altaret, för det är högheligt.
Lyftofferbringan och offergärdslåret ska ni äta på en ren plats, du och dina söner och döttrar med dig. För du har fått dem som din och dina söners andel av Israels söners fredsoffer.
Tillsammans med eldofferfettet ska offergärdslåret och lyftofferbringan bäras fram för att lyftas som ett lyftoffer inför Herren. De ska tillhöra dig och dina söner som en bestående andel, så som Herren befallt.”
”Varför åt ni inte syndoffret på den heliga platsen? Det är ju högheligt! Han gav er det för att ni ska ta bort församlingens skuld och bringa försoning för dem inför Herrens ansikte.
Aron svarade Mose: ”Lyssna, de offrade i dag sitt syndoffer och brännoffer inför Herren. Och du vet vad som hänt mig! Om jag i dag hade ätit syndofferkött, skulle det vara rätt i Herrens ögon?”